tag:blogger.com,1999:blog-261555822024-03-14T07:27:55.305+01:00Smultronpajsmultronpaj och kärleksmums i en salig rörasmultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.comBlogger1302125tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-20481597042716034202016-10-19T22:07:00.001+02:002016-10-19T22:07:04.332+02:006 månaderPå söndag är det exakt ett halvår sedan du somnade in. <div>Ett halvt år. </div><div>Det känns helt vansinnigt när jag tänker på det. </div><div>Den delen av mig som gärna ser en mening bortom. Som önskar att det finns en annan dimension, den delen kan inte låta bli att tänka att det trots allt är ett tecken från dig att den här blomman du köpte till min födelsedag förra året, och som inte har blommat alls sedan förra året, nu plötsligt har massor med knoppar igen. Det känns ändå lite fint att tänka så. Du är med mig va? Är du inte? Saknar dig pappa ❤️<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-_r9pR11KnoQ/WAfSZpoSJHI/AAAAAAAABXc/9zmKUizVCSo/s640/blogger-image-356014607.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_r9pR11KnoQ/WAfSZpoSJHI/AAAAAAAABXc/9zmKUizVCSo/s640/blogger-image-356014607.jpg"></a></div></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-12189330733718915272016-09-28T13:23:00.001+02:002016-09-28T13:44:12.857+02:001 årDu vilar så vackert här.<div> </div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Jag kan föreställa mig hur du blickar upp i trädens kronor. De är vackra nu. Alla höstens färger sprakar i dem. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Jag blev tvungen att åka hit. Du känns så nära här. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Behöver dig idag. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Det är ganska precis ett år sedan vi fick det första beskedet. Jag minns inte exakt datum men det var nu i slutet av september. De hade hittat en knöl. Mer visste vi inte då. Då fanns fortfarande hopp. Nu finns inget. Det är över och du kommer inte tillbaka.</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Och i eftermiddag ska vi avsluta det sista kapitlet i boken. Vi säljer landet. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Förlåt pappa. Men vi måste.</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Nu tar vi din dröm och gör om den till vår egen. Det är väl okej? </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-lbumEM7RHT4/V-utC5YofYI/AAAAAAAABXE/QZs27BQjinI/s640/blogger-image-1872933391.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-lbumEM7RHT4/V-utC5YofYI/AAAAAAAABXE/QZs27BQjinI/s640/blogger-image-1872933391.jpg"></a></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-75310352339311306112016-09-28T10:35:00.001+02:002016-09-28T10:35:49.284+02:00Äntligen... Eller nåt...Idag ska vi äntligen få skriva papper. Vi har hittat en köpare till landet till slut. <div>Det känns helt rätt men ändå är det så himla tungt. </div><div>Vi släpper dig allt mer pappa. Snart finns inget kvar. </div><div>Vad jag önskar att vi slapp det här. Inte för att jag vill behålla stället utan för att jag önskar att det inte vore sant. </div><div>Att det i stället var så att du satt därute och väntade på oss. Att allt var som vanligt igen. Det är så tomt utan dig. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-4244088835078583062016-07-11T23:12:00.001+02:002016-07-11T23:12:04.589+02:00PappaDet är ingen idé att googla dig. Det dyker inte upp något intressant. Det är nåt protokoll från ön där du omnämns i deltagarlistan och några träffar på Eniro som man ändå inte kan öppna för att de är borttagna. Annars inget. <div>Jag vet inte varför jag ens gör det. Jag har gjort det flera gånger och jag vet inte vad jag tror att det ska resultera i men det känns så himla konstigt att du bara är borta. Det går liksom inte att söka dig längre. </div><div>Du fattas mig. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-83987420371132023002016-06-18T00:17:00.001+02:002016-06-18T00:17:26.612+02:00...Åh pappa. Vad jag saknar dig. Hur jag hade velat ringa dig nu.<div>Är så ledsen och besviken. <br><div>Fast jag vet ju att du hade bara tagit mitt parti. </div></div><div>Dissat den andre. Jag vet ju det. Det var alltid så. </div><div>Och så hade jag förmodligen blivit sur på dig. För att du hade framhärdat </div><div>Och inget alls hade löst sig. </div><div>Inget. </div><div>Men du hade varit på min sida.</div><div>Alltid på min sida. </div><div>Du var alltid det. På min sida. </div><div><br></div><div>Vad vet jag, vem som har rätt?</div><div>Ingen har någonsin rätt. Orkar inte det här. Jävla skit. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-28902923241791589222016-06-12T20:45:00.001+02:002016-06-12T20:45:09.054+02:00Visning.Det var visning av landet idag.<div>Det känns i hjärtat. Tungt. Förlåt pappa. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-39672210564494254942016-06-12T20:44:00.001+02:002016-06-12T20:44:11.466+02:00Note to selfOm du går till minneslunden på kyrkogården. Se då till att ha näsdukar med dig så slipper du snyta dig i tröjärmen. smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-15536114758419136962016-06-02T18:22:00.001+02:002016-06-02T18:22:10.356+02:00Upp som en sol...Livet och sorgen är verkligen randigt. Precis som min psykolog säger. Man kan vakna på morgonen, mer eller mindre utsövd, och känna att, jo, den här dagen är helt okej. Det kommer ordna sig. Allt är bra. Jag blir glad igen. <div>Det går några timmar. Allt flyter på. Allt är okej. </div><div>Sen plötsligt. Ned som en pannkaka. Platt fall. Utför stupet. Bottenlös sorg. </div><div>Man vet inte ens vad som utlöser det. Det bara kommer. Det nattsvarta, malande, molande, gnagande, illvilliga. </div><div>Då hjälper ingenting. Det är bara att omfamna det. Försöka härda ut. Låta det pågå och sörja. Det finns inget annat sätt. </div><div>Fast det är mer sällan nu. Jag tänker på det varje dag men det är inte konstant. Det tunnas ut och försvagas. </div><div>Men just därför, chocken av den plötsliga dippen blir desto större då det alldeles nyss kändes helt okej. </div><div>Men jag antar att det också blir bättre. </div><div>Så småningom...</div><div><br><div><br></div></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-76007122593463878762016-05-29T21:59:00.001+02:002016-05-29T21:59:53.394+02:00Mors dag.Idag är det alla mammors dag. Då ska man helst tänka lite extra på sin mamma. Det har jag gjort. Uppvaktat både henne, mormor och svärmor. Blivit uppvaktad själv också, med present och god middag på restaurang. Huset har varit fullt av ungar både egna och andras<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"> och allt har gått i ett. Ändå, har det suttit en malande molande känsla i maggropen. Som en värk. </span><div><div>När barnen hade lagt sig och lugnet tog vid bröt den ut. Sorgen. Saknar dig pappa så förfärligt. </div><div>Blev tvungen att åka till minneslunden. Tände ett ljus och grät mig tom. </div><div>Nu sitter jag här och stirrar in i lågan på ett ljus. Tittar på ditt fotografi och tänker på dig. Önskar du var här. </div></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-64059076595023901902016-05-24T18:08:00.001+02:002016-05-24T18:08:00.738+02:00Uppdatering i lekandetIdag har det sammanlagt varit 7 extra barn här hemma. Plus mina egna 3 blir det 10. På tok för många tycker mitt tålamod så nu är det slut. <div>Är kanske inte helt på banan än. Tur jag är sjukskriven ytterligare en tid. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-24665684940898552662016-05-24T13:10:00.001+02:002016-05-24T13:10:04.082+02:00TonåringarHela baksidan full av tonåringar som badar tjoar och lyssnar på musik. Ljuvligt att lyssna till. Sådan kontrast mot dessa ändlösa månader av spel bakom stängd dörr. Älskar vad sommarvärmen gör med barnen. <div>Himla trist bara att de har sådan fruktansvärt dålig musiksmak. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-1009844278621676522016-05-23T22:03:00.001+02:002016-05-23T22:03:51.316+02:00HmmDet där när man självklart går och tar upp en diskmaskinstablett, när man egentligen skulle ta en sömntablett...<div>Är det dags att sova då? </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-61826064205991351042016-05-19T19:37:00.001+02:002016-05-19T19:37:15.384+02:00Livet är inte bara nattsvart...<div class="separator" style="clear: both;"><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Även om sorgen äter mycket av min tid så är livet inte bara nattsvart. På väg till minneslunden idag (jag sitter gärna där en stund varje dag) så såg jag det här otroligt vackra trädet. </span></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-R2ahTEY6cSU/Vz35yqYKeCI/AAAAAAAABV4/_DhkxCH4s1U/s640/blogger-image-1853287204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-R2ahTEY6cSU/Vz35yqYKeCI/AAAAAAAABV4/_DhkxCH4s1U/s640/blogger-image-1853287204.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Jag blev tvungen och ta en bild. Det var så hjärtkramande vackert. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-R2ahTEY6cSU/Vz35yqYKeCI/AAAAAAAABV4/_DhkxCH4s1U/s640/blogger-image-1853287204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-jETjpc-16Fs/Vz35xm_h1yI/AAAAAAAABV0/pLIhmDHy9CI/s640/blogger-image-1136642027.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-jETjpc-16Fs/Vz35xm_h1yI/AAAAAAAABV0/pLIhmDHy9CI/s640/blogger-image-1136642027.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Och på väg till kyrkogården hade jag sällskap av en sädesärla. Nästan hela vägen. </div><div class="separator" style="clear: both;">Jag är inte ensam. </div></div><br></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-30217431193778690302016-05-18T21:52:00.001+02:002016-05-18T23:04:31.628+02:00Änglar, finns de?När farmor låg och väntade på att få somna in satte sig en liten sädesärla på hennes fönsterbräda och tittade in. <div>Jag är övertygad om att det var farfar som kom för att hämta sin älskade.</div><div> </div><div>Sen den dagen har det ofta dykt upp en sädesärla i min närhet när helst jag mår dåligt. Det har känts fint. Lite som tröst. Jag har tänkt att det var farfar eller farmor. </div><div>Sen de sista dagarna med pappa har det hänt varje dag. Bara några dagar innan han dog satt det två stycken på mitt tak och pratade med varann. </div><div><br></div><div>Och idag, på väg hem, fick jag sällskap. Den hoppade framför mig i säkert hundra meter. Mitt inre fylldes av ett obegripligt lugn. </div><div>Inbillning? </div><div>Jag vet inte. </div><div>Men det känns tryggt. </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-_dHWTpkOLDs/VzzLOstcuRI/AAAAAAAABVk/OglXcSxLbug/s640/blogger-image-1571041475.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_dHWTpkOLDs/VzzLOstcuRI/AAAAAAAABVk/OglXcSxLbug/s640/blogger-image-1571041475.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><br></div></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-21569638622268992392016-05-13T22:08:00.001+02:002016-05-13T22:08:50.892+02:00SveketAllt är klart och färdigt för försäljning. Bara några få saker som inte rymdes i bilen som fick stå hos grannarna. <div>Fina grannarna. Pappas vänner sedan så länge. Svårt att ta avsked från dem. </div><div>Svårt att ta avsked från landet. </div><div>Det var så himla tungt. </div><div>Stundvis nästan värre än på begravningen. Begravningen var ändå en hyllning till pappa. En hyllning och ett värdigt avsked. </div><div>Det här kändes mer som ett svek. </div><div>Jag vet att han helst skulle velat att vi tog över. Jag vet hur viktigt det var för honom. Därför är det så svårt att göra detta. Därför känns det så mycket som ett svek. Som om vi lurat honom. </div><div>Samtidigt kan vi inte leva våra liv på pappas dröm. För det var ju hans dröm. Inte vår. </div><div>Men, det hindrar ju inte att det ändå är jobbigt. </div><div>Det var lite som att sudda bort honom. Gnida och gno till inget finns kvar. </div><div>Men ändå... När man suddar, då kan man ju alltid ändå ana det som en gång fanns där under. Väldigt få ritade streck går att sudda ut till obefintlighet. De finns alltid där ändå. Synliga för den som tittar noga. </div><div><br></div><div>Så jag tror. Jag vet, att pappa alltid kommer finnas kvar där ute. I anden. Han finns i björken. I påskliljorna och gullvivorna. I fågeln som pickar frö på altanräcket. I rådjuret som smyger i skogen. I vågorna som slår mot bryggan och strandkanten. I den isande nordliga vinden och den ljumma svaga sydbrisen. I den vackra solnedgångens alla färger och i morgondaggens våta pärlor i gräset. I allt finns han där. Jag vet det. För han berättade det för mig i en känsla. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-88908817459663672072016-05-12T20:52:00.001+02:002016-05-12T20:52:40.234+02:00Hur lång kan en dag vara?Det känns som att den här dagen har varat i veckor. Samtidigt har den gått jättefort. <div>Vi har varit på landet idag. </div><div>Träffat en mäklare och röjt ut. </div><div><br></div><div>Så. Sjukt. Tungt.</div><div><br></div><div>Landet är så mycket pappa. Hela stället andas pappa. Han finns överallt. I alla saker. I varje klädesplagg. I varje filt, kudde eller spik. </div><div>Saker överallt, från nutid till svunna minnes tider. </div><div>Pappa kastade ingenting i onödan. Kan vara bra att ha, var hans gebit. </div><div>Det var jobbigt. Sjukt jobbigt. </div><div>Men nu är det snart klart. I morgon blir vi nog klara. </div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-26707611335534087622016-05-11T21:48:00.001+02:002016-05-11T21:48:43.788+02:00Begravning<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-Uauz8va3dsA/VzOMm7FsDNI/AAAAAAAABVQ/hosUGcSCMMA/s640/blogger-image-1753414815.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Uauz8va3dsA/VzOMm7FsDNI/AAAAAAAABVQ/hosUGcSCMMA/s640/blogger-image-1753414815.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-66gCcxKczQA/VzOGxwrrM-I/AAAAAAAABU8/f0CdkKjMj98/s640/blogger-image-490121312.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-66gCcxKczQA/VzOGxwrrM-I/AAAAAAAABU8/f0CdkKjMj98/s640/blogger-image-490121312.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-UnqnEn3JWyc/VzOGykYPLbI/AAAAAAAABVA/1S51g4J35Mk/s640/blogger-image--1767299346.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-UnqnEn3JWyc/VzOGykYPLbI/AAAAAAAABVA/1S51g4J35Mk/s640/blogger-image--1767299346.jpg"></a>Det värker i hjärtat. Ändå nöjd med dagen. Det var fint. Ljust och värdigt. Finstämt och rättvist. Du hade gillat det pappa. Det är jag säker på. Tänk om du ändå fått uppleva alla de som kom för att hylla dig och ta farväl av dig. Du hade blivit överraskad och rörd. Du hade tyckt om de fina orden om dig. Orden vi valt ut åt dig. De som beskrev dig, ditt liv och fin person. Du hade tyckt om musiken. "En fin bit" hade du sagt och nynnat med i melodin. Jag kunde nästan höra dig. Jag såg dig där i stolen, på altanen på landet. Med ögonen lite halvslutna sitter du och nynnar till musiken. Vi valde bitar vi visste att du tyckte om och sådana vi var övertygade om att du hade gillat. Vi tänkte så, när vi hörde den, att den här hade pappa gillat! Den hade du sagt; det är en fin bit, till. Så vi valde den, för din skull. Det var fint. Du hade tyckt om det. Jag vet det. </div><div class="separator" style="clear: both;">Saknar dig. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-47560400218820971202016-05-11T09:36:00.001+02:002016-05-11T09:36:24.042+02:00Idag......smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-15584050670956387422016-05-10T17:52:00.001+02:002016-05-10T17:52:59.345+02:00Dagar man helst skulle slippa. Fast ändå inte.Idag är en sådan dag jag helst skulle slippa. Fast ändå inte. För idag har jag ännu inte begravt min pappa. Idag har jag bara väntat på att i morgon ska komma. Än är inte den stora tunga dagen här. Än dröjer det lite. <div>Det är tungt. Och det är jobbigt. </div><div>I morgon är en dag jag helst skulle slippa. Fast ändå inte. Inte vill jag begrava min far. Samtidigt vill jag ju vara med på det sista som är hans. Hans sista dag i mitt liv liksom. Det vill jag ju inte missa. Samtidigt önskar jag såklart att jag slapp. Att han fortfarande fanns här hos mig. Att allt var som vanligt och att det sista förjävliga halvåret aldrig någonsin hade ägt rum. </div><div>Jag saknar dig så pappa. Mitt hjärta är så trasigt. </div><div>Jag älskar dig.</div><div><br></div><div><div><br></div></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-63320651776329533032016-05-03T21:33:00.001+02:002016-05-03T21:33:19.118+02:00I tidningen idag ❤️Jag saknar dig så...<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-XNZZ99Lp4C0/Vyj8_uqcpWI/AAAAAAAABUs/HJAa0IR6Cs4/s640/blogger-image-951798613.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XNZZ99Lp4C0/Vyj8_uqcpWI/AAAAAAAABUs/HJAa0IR6Cs4/s640/blogger-image-951798613.jpg"></a></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-56895527358394636412016-04-30T18:35:00.001+02:002016-04-30T18:35:00.564+02:00Olika fokusJohan sa till mig idag att han såg fram emot semester när vi ska till Gotland. Han undrade om jag också gör det. <div>Jag funderade och insåg att jag för tillfället inte ser fram emot någonting. </div><div>Utom möjligen att få gå och lägga mig ikväll. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-89923634120758233732016-04-25T21:38:00.001+02:002016-04-25T21:39:00.815+02:00Värk i själen.Det värker i bröstet. <div>Saknad. </div><div>Hjärtat krampar. </div><div>Saknad. </div><div>Panik i själen. </div><div>Saknad. </div><div>Tårar. </div><div>Saknad. </div><div><br></div><div>Du fattas mig!!!</div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-31003772346246171172016-04-24T17:17:00.001+02:002016-04-24T17:17:54.923+02:00SistaDet kom tillslut. Det sista andetaget. <div>Helt lugnt och stilla försvann du. Omgiven av oss som älskar dig. </div><div>Jag kysste din kind och strök din panna. </div><div>Viskade att det var okej att gå. </div><div><br></div><div>Nu finns du inte mer och hela jag värker. </div><div>Jag saknar dig så. </div><div><br></div><div>Älskade pappa. </div><div><br></div><div>Hälsa alla de vi saknar här på jorden. </div><div>Ge dem en kram från mig. <div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-W4Mr0IjR4Cc/VxzjoTyxH8I/AAAAAAAABUY/77E5_2WTfxc/s640/blogger-image-1609999410.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-W4Mr0IjR4Cc/VxzjoTyxH8I/AAAAAAAABUY/77E5_2WTfxc/s640/blogger-image-1609999410.jpg"></a></div></div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-23979465714172985612016-04-21T22:38:00.001+02:002016-04-21T22:38:33.210+02:00Andas.Lyssnar till dina andetag. Så tunga. <div>Plötsligt hörs de inte. </div><div>Är det över? </div><div>En suck.</div><div>Tunga andetag igen. </div><div>Du vaknar.</div><div>Smärta och förvirring i din blick. </div><div>Du söker min. </div><div>Vi förstår inte riktigt varandra. </div><div>Hur kan jag hjälpa?</div><div>Din röst, så svag. </div><div>Hörs knappt. </div><div>Du säger något som saknar substans. </div><div>Undrar var du är i tanken. </div><div>Nyss sa du Tommy. </div><div>Såg du honom? Såg du din bror?</div><div>Eller dök han bara upp i din tanke? </div><div>Andas pappa. </div><div>Jag sitter här. </div><div>Du kan vara lugn. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-26155582.post-42103888364142826252016-04-20T08:38:00.001+02:002016-04-20T08:38:10.963+02:00Orkar inte...Har ett gapande hål i magen. Energin sugs in där och försvinner. <div>Ångest </div><div>Kaos</div><div>Jag orkar inte. </div>smultronpajhttp://www.blogger.com/profile/03283224650193388885noreply@blogger.com0