Livet i maj

I maj månad. Då skulle veckan behöva ha  flera dagar och dygnet flera timmar. Kroppen skulle behöva flera armar och hjärnan mera utrymme. 

Det är så mycket!

Varje dag känns det som jag glömt något och varje dag som jag lyckas genomleva utan att glömma något riktigt viktigt känns som jag genomlevt en pärs. 

Jag glömde ju på riktigt att min son skulle hämtas på tennisen förra veckan. Vad är det för förälder som gör så?

Hur får man tiden att räcka till?