Det är tungt. Och det är jobbigt.
I morgon är en dag jag helst skulle slippa. Fast ändå inte. Inte vill jag begrava min far. Samtidigt vill jag ju vara med på det sista som är hans. Hans sista dag i mitt liv liksom. Det vill jag ju inte missa. Samtidigt önskar jag såklart att jag slapp. Att han fortfarande fanns här hos mig. Att allt var som vanligt och att det sista förjävliga halvåret aldrig någonsin hade ägt rum.
Jag saknar dig så pappa. Mitt hjärta är så trasigt.
Jag älskar dig.
1 kommentar:
Så fint och träffande skrivet. Sänder en liten cyberkramar.
Skicka en kommentar