Även om sorgen äter mycket av min tid så är livet inte bara nattsvart. På väg till minneslunden idag (jag sitter gärna där en stund varje dag) så såg jag det här otroligt vackra trädet.
Jag blev tvungen och ta en bild. Det var så hjärtkramande vackert.
Och på väg till kyrkogården hade jag sällskap av en sädesärla. Nästan hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar