tisdag, maj 30, 2006

Appropå jämställdhet.

Hur ska det gå att få ett jämställt samhälle när alla tycker så olika om samma sak? Alla vill ha jämställdhet, men jämställdhet verkar inte betyda samma sak för alla och hur kan vi då få det att fungera?

För mig är det när män och kvinnor har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Lika lön för lika arbete absolut, men samtidigt är jag för individuell lönesättning, vilket ju baseras på prestationer och då kan det bli knivigt. Om jag som kvinna inte presterar lika bra som min manlige kollega bör jag ju inte ha samma lön som honom, likväl som att han inte bör ha samma lön som jag om jag är den som presterar bäst.

Vad det gäller föräldraförsäkringen så borde det vara upp till varje familj att dela på den som de anser vara bäst. Jag tror inte på att staten ska gå in och bestämma i familjefrågor. Självfallet är det viktig med närvarande fäder och inte minst för förhållandet är det viktigt att papporna också är föräldralediga men för en del familjer är det inte ett alternativ rent ekonomisk att pappa är hemma lika länge som mamma.

Dessutom sak man komma ihåg att många väljer att amma sina barn och det ska man väl ändå få lov att göra så länge man har lust och möjlighet. Det är ju trots allt något som männen inte kan hjälpa till med. Vill man amma dagtid längre än 6 månader skulle det i princip vara omöjligt om man blev tvungen att dela försäkringen rakt av. Nu rekommenderar de dessutom helamning fram till 6 månaders ålder och den ekvationen får inte jag att gå ihop.

I min familj är ekonomin inte ett skäl till varför vi har delat föräldraledigheten som vi gjort. Min sambo och jag tjänar ungefär lika mycket så det har inte någon betydelse. I stället är det av lojalitet till arbetsgivaren som vi gör så här. I min branch är det betydligt lättare för arbetsgivaren att få tag på vikarier. Min man jobbar som ensam svetsare på en firma med fem anställda. De utför komplicerade arbeten som kräver enorm erfarenhet, det är inte bara att ta in en vikarie i det läget. Dessutom finns det inte många svetsarvikarier att tillgå på arbetsmarknaden. Detta resonemang som vi har fört hade varit aktuellt även om situationen hade varit den omvända, dvs om det varit jag som varit svetsaren.

Som sagt, låt familjerna själva bestämma över föräldraförsäkringen, det är trots allt de som bäst vet vad som fungerar i deras familj.

söndag, maj 28, 2006

Jaha, så har man en blogg då. vi får väl se om det blir nåt skrivet här...