flåt

Hittar visst ingen tid till bloggande mellan alla amningar och blöjbyten just nu. Blir nog en smula sporadiskt mellan inläggen här framöver...

men shit

Å jag som tyckte att min mage var stor...kolla här

Jippi

Jag har fått på mig mina gamla jeans!!! Jippi hurra. Inga mera mammabyxor för mig nu. Trallalalla la. *dansar runt*

9 av 11 graviditetskilon borta.

Hurra

Nu har den högt uppskattade kollegan äntligen också fått sin bebis. En liten tjej. Stort grattis gumman till ditt lilla underverk.

smärtsam insikt

Jag kan verkligen inte rekommendera kejsarsnitt om det inte finns en giltig anledning till det. Att bara vara rädd för smärta är för mig inte ett giltigt skäl, för smärta kommer du att uppleva ändå.

Nu sitter jag här 9 dagar efter snittet och det svider och drar och jag kan inte gå längre än ett par meter utan att det gör förtvivlat ont i snittet. Jag skulle inte klara mig utan värktabletter och jag skulle definitivt inte klara mig utan mannen. Och då har jag inte ens nämnt den smärta jag upplevde i och med de tarmproblem jag hade och som nu lyckligtvis äntligen börjar bli bättre.

Jag ångrar ingenting, jag valde rätt med tanke på omständigheterna men jag önskar att jag hade kunnat välja annorlunda. Även om lillgummans förlossning i sig var så traumatisk så mådde jag så himla mycket bättre efteråt då än vad jag gör nu och efter stora killens akutsnitt.

Det är himla frustrerande för jag har massor med energi som jag inte kan lägga på någonting för magen orkar inte med det.

Blä.

Men jag har en söt bebis.

jo visst ja

En pojke är det.

hemma

Nu är vi hemma. Eller det har vi varit sen i onsdags men jag har inte orkat. Förlossningen gick bra men jag fick blodtrycksfall 2 ggr och höll på att svimma och sen reagerade jag på morfinet och fick jordens klåda på hela kroppen, men annars gick det bra. Nu mår jag sådär... Det svider i snittet och man orkar ju inte gå omkring särskilt mycket. Dessutom har jag fått besvär med tarmarna, ett tydligen ganska vanligt problem efter snitt. Det är som kolik. Tänk er att du har en ballong i magen som bara pumpas upp upp upp och den tänker inte sluta förrän magen sprängs, så känns det, varvat med att dina tarmar slår knut på sig själva och drar åt jättehårt. Det är inte behagligt men jag antar att jag överlever, jag har ju fått världens sötaste bebis, så det är värt det.