torsdag, juni 30, 2011

stolt

Mot bättre vetande satte jag igång med projektet, baka till födelsedagskalaset, idag. Erfarenhetsmässigt vet jag ju att allt blir mycket bättre om jag bara lägger ned ambitonerna och går dit där de faktiskt jobbar med sånt där - typ kondis, men nu är jag ju inte känd för att var speciellt smart. På´t igen bara liksom...

Hittills har det bara slutat i bedrövelse när jag försökt mig på något nytt. Jag kan baka kladdkaka och paj, men där slutar mina färdigheter. Småkakor blir oftast en stor sörja över hela plåten alternativt så faller de sönder i atomer när man plockar upp dem. Kokostoppar blir brända på toppen och kladdiga under. Inte blir de toppiga heller utan liksom småkakor flyter de ut till en stor sörja. Hur de samtidigt kan bli brända på toppen och vara sörja är mig en gåta men så blir det. Ja och så där brukar det fortsätta. Det var något kalas jag bakade till där jag fick lov att slänga 4 satser direkt från plåten. Ja ni fattar...

Hur som helst. Trägen vinner eller envis är korkad eller hur de nu säger. Jag hade gett mig den på att fixa det och ingen hade för övrigt erbjudit sina tjänster till hjälp. Jag var en smula nervös men läste instruktionerna noga innan jag började (något som jag annars är rätt dålig på - läs slarvig). Tack Mickan för de mycket pedagogiska instruktionerna.

Resultatet blev en mycket (om jag får säga det sjäv) tjusig mintchokladkaka och en inte fullt lika, men ändock, tjusig vitchokladkladdkaka. Hur de smakar får vi se på lördag men de ser ju bra ut i alla fall.

Klapp på axel till mig själv!

hårresande

Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om min nya frisyr. Om jag gör i ordning håret känner jag mig rätt nöjd men jag saknar verkligen det långa håret. Jag saknar att kunna sätta upp det och få det ur vägen. Det känns konstigt att det tar slut när jag drar fingarna igenom det. Kankse behöver jag bara vänja mig en stund till. Tar väl ett tag att vänja sig av med en livslång frisyr kan jag tänka...

tisdag, juni 28, 2011

Klart!

Nu är det färdigt! Äntligen! Fint blev det och sonen är mycket nöjd. Alla är nöjda. Theo framför allt som nu äntligen kan säga att han också har ett rum. Han har gått omkring här och frågat - e min rum då? ett bra tag nu. Han har strålat somen sol idag tack vare det och då har jag itne ens gjort i ordning nåt hos dem. Deras rum får vänta till efter semestern. Nu orkar jag inte mer. Det tar på krafterna och det medför ju så himla mycket merarbete. Flyttar du på det måste du ju städa där och städar du där får du allt lov att flytta på den där... osv osv. Tar aldrig slut verkar det som.












söndag, juni 26, 2011

renovering...

Håller på att renovera i sonens nya sovrum. Vi ska ha rokad bland sovrummen snart och först på tur är Wille att få nytt och nyrenoverat rum. Det har fallit på min lott så här har i dagarna två, spacklats och slipats och spacklats och slipats... Det tar ju aldrig slut. Precis när man tror man är klar så ser man någon ny buckla som måste spacklas och sen ska det torkas och sen ska det slipas och sen måste man visst spackla lite till och så börjar det om igen. Jag tror jag blir galen. Värst är ju att vänta på att det ska torka. Tålamod har ju aldrig varit min starka sida och det är verkligen drygt att vara tvungen att vänta när man helst bara vill jobba på. Dessutom tappar man ju arbetssugen helt när man måste vänta. Nej fram för instant-dry spackel. Finns det?

lördag, juni 25, 2011

SKITUNGAR

Smolket i bägaren kom på vägen hem i går. Vi traskade lugnt hemåt i natten med två barnvagnar och så stora killen på cykeln. Wille cyklade lite före, ett par hundra meter eller så. Plötsligt ser vi hur två mopeder kommer ut från en tvärgata och stryker tätt intill Wille på cyklen. vi ser hur han stannar och hur de liksom hotar honom. Det finns ingenting vi kan göra för vi är så långt bort. Maktlösheten i det liksom...

De åker straxt vidare och vi ser Wille cykla hem. Han kommer snart springande emot oss utan cykel och han är jätteledsen. Killarna på mopederna hade tryckt upp honom mot trottoaren och gjort - sóm han sa - loosertecken mot honom.

Han blev jätterädd men hade inte sagt någonting utan bara stått och tittat på dem. Klokt det kanske.

Nu är jag så jävla förbannad. Hur kan man göra så mot en nioåring? Tycker man kanske att man är tuff då? Minns man inte alls hur det var att vara nio? Så himla länge sedan var det ju inte. Tur för de där skitungarna att jag var så långt bort för hade jag hunnit nå fram vet jag inte vad jag hade gjort.

Totalt IQ befriat beteende. Hoppas de ramlar och slår sig. Skitungar.

Midsommar

Hade fantastiskt trevligt igår. Först var vi hos svärisarna på Rådmansö och åt silllunch och dansade runt stången som sig bör på midsommar. Efter det åkte vi till Mattias och Sara som hade fest hemma hos sig. Det bjöds på lekar och god mat och trevligt sällskap. Alla var nöjda och glada och trivdes. En toppendag med andra ord.

Vad gjorde du?

onsdag, juni 22, 2011

Kan du gissa?

1) De e looolit spela spajtcyttel!

2) Bajsonger

3) Nackanonej

4) Bjapjan

Sandhamn och Eric med Denise?

Håll nu tummarna för att vaxholmsbolaget sätter in sena avgångar på sina båtar från Sandhamn så att jag och Denise kan åka på konserten den 7/8.

Vem som spelar? Dra en vild gissning.....

omöjligt eller bara svårt?

Eftersom jag är den bästa fröken alla barn någonsin haft känner föräldrarna stort behov av att överösa mig med sommarpresenter så här lagom till semestern. Det är jag såklart innerligen tacksam över (om än inte särskilt förvånad). Hur som helst. Vad de däremot inte tycks ha tänkt på, när de överöser mig med chokladaskar är att jag ju är tvungen att äta upp all chokladen.

Problemet, som jag ser det är att choklad är gott. Ruskigt gott och det finns ingen som helst chans i världen att jag skulle kunna bara ha den liggande i skåpet till en annan dag - ett bättre tillfälle. Som jag ser det finns det aldrig nåt bättre tillfälle att mumsa choklad på än just nu.

Slutsats: Jag kommer bli smällfet! Hur bär man sig åt för att inte äta upp den? Är det omöjligt eller bara svårt?

tisdag, juni 21, 2011

önskelista

Om mindre än två veckor fyller jag tjugofemton. Då måste man ju önska sig något. Men vad?

Av dem jag älskar allra mest önskar jag mig något som de själva tänkt ut och planerat och genomfört. Att någon använt sin hjärna och sitt hjärta och tänkt ut något. Vad får man tänka ut själv...

Eric i kungsan i juni 2011

Bästa Eric Gadd!




Jag och Denise



envis vinner

Sommaravslutningspicknick på barnens förskola idag. Hela dagen har solen strålat från himlen men självklart lagom till eftemiddagen rullar de in; de mörka tunga molnen.

Envis vinner dock. Om man tillräckligt envist hävdar att det inte kommer att regna så gör det inte det heller, det är jag övertygad om.

Jag anser att jag vann den här gången också. Först mot slutet kom regnet. Men då hade alla ätit klart och verkade nöjda i alla fall. En lyckad kväll med andra ord!

måndag, juni 20, 2011

Till barnen

Jag önskar dig inte guld mitt barn ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv. Och stå för det du sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg. Men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikliga mått. Och vänner att lita på.


Inger Thörnqvist, Landeryd





Hittade denna fina dikten hos Heja Abbe

uti vår hage...

Julia sjunger uti vår hage ; "sjung rosor och mozzarella"....

Mina underbara normala ungar













lus i mitt hus?

På jobbet har vi hittat löss på en del av barnen. Det är i och för sig någon vecka sedan sist nu, men de imaginära lössen är på fortsatt fri fot vad det verkar. Konstant kliar det i min hårbotten. Kollegerna går runt och luskollar varandra - utan att hitta något lyckligtvis och alla är mer eller mindre halvnojjiga. Själv har jag luskammat mig varje dag i en veckas tid, utan att hitta den minsta lilla loppa. Det är ju skönt i och för sig men varför slutar det inte att klia då? Hur kan det komma sig att det så fort någon nämner ordet löss börjar klia som besatt i håret?`

Snacka inbillningssjuka.

Ska jag orka?

Jag efterfrågas som bloggare av kollegerna. Ska se vad jag kan göra åt saken. Sanningen är ju att jag saknar det emellanåt, men så finns det ingen ork när det väl kommer till kritan.

Ja ja, den som lever får se....