äckelgubbar

Igår i stan åkte det förbi två stora bilar med gigantiska skyltar på taket. De gjorde reklam för stipptease och på bilderna kunde man se nakna brudar i utmanande poser. Bilarna kördes av feta farbröder i 50-60 års åldern. Gubbsjuka, äckliga snuskgubbar...



Blä...

MYYYS

På sistone har det varit dåligt med romantiken och myset här hemma. Men igår tog vi igen det med råge. De större barnen har varit utlånade till mamma på landet sen i torsdags så jag och Johan och Theo åkte in till stan med planen att spatsera på Djurgården. Det blev så mycket mer.

Vi gick från Centralen till Hötorget till Gallerian till Gamla stan till Slussen till Nybrohamnen längs Strandvägen över Djurgårdsbron, längs kajen på Djurgården bakom Vasa museet mm, förbi Grönan och Skansen och sen vände vi och gick tillbaka förbi Skansen och tillbaka till parken precis innan bron och sedan gångvägen längs vattnet en bit och sedan tillbaka igen Strandvägen- Norrmalmstorg - Sergelstorg - Centralen.

Vi strosade i maklig takt, tittade i affärer, fnissade åt människor, beundrade utsikten - Stockholm är så vackert - höll handen, åt glass i Gallerian och mat på Djurgårdscaféet precis efter bron och glass utanför skansen, mumsade jordgubbar på en bänk vid vattnet vid Djurgårdsparken och gick och gick och gick. Solen strålade och det var precis lagom varmt.

Vi hade underbart mysigt. Totalt var vi i stan i nio timmar och då satt vi ned i max två utav dem, så när vi efter att vi kommit hem skulle se på film i soffan dröjde det inte många minuter innan jag hade somnat.

Mys

vänskap

På senaste tiden har jag våndats en hel del över att jag har lyckats såra en vän till mig. Det har givetvis inte varit min avsikt att göra det men jag har ändå varit medveten om att jag har gjort det och att varje dag som går utan att jag gör något åt det fortsätter att göra det.

Jag skäms över detta väldigt mycket men härom dagen fick jag i alla fall ändan ur vagnen och skrev ett brev till henne där jag bad om ursäkt och förklarade varför jag handlat som jag gjort. Sen dess har jag väntat på hennes svar. Hoppats att hon skulle svara. Våndats över att hon kanske inte skulle göra det.

Men idag fick jag ett sms. Hon tackar mig för brevet. Vi ska höras efter helgen. Avslutar med "många kramar".

Det blir bra det här va?

Följ min blogg med bloglovin

söta killen

Nu hör jag innefrån Julias rum hur Wille läser för henne:

- P På V våååren Ttaar Mmoolly haaand om DDDjuren. På våren tar Molly hand om djuren...

Söta söta killen min.

Att vara gift med en egenföretagare

Att vara gift med en egenföretagare är inte så himla kul. Jag har givetvis full förståelse för att han måste jobba. I synnerhet nu när han är helt nystartad. Hur ska han annars kunna etablera sig och visa kunderna att han är seriös och värd att anlita. Men det betyder ju att han är borta jättemycket. Att vi inte får någon semester tillsammans. Att jag inte får egen tid. Att jag inte hinner ens ta en promenad på kvällen. Att jag inte ens får skita ifred. Att jag får ta hand om hela hushållet. Att jag får sitta ensam på kvällarna när ungarna sover. Att barnen är mitt ansvar. Att jag ensam måste hitta på saker att ta med ungarna på på dagtid så att de inte ruttnar bort här hemma hela sommaren. Att jag får ta hand om alla konflikter, alla skrik och gap och bråk. Alla blöjbyten, nattningar, tandborstningar, matsituationer, mm. Att det bara är jag som handlar maten osv osv. Listan kan göras oändlig.

Fast jag gör det ju såklart. Nästan utan att gnälla. Jag vet ju att det måste göras. Det är väl inte så roligt att jobba jämt heller och aldrig vara med sin familj kan jag tänka.

Nej, jag ställer upp och tar hand om allt. Utan större protester.

Men det betyder ju inte att jag tycker att det är roligt...

Men så trevligt

Det regnar idag också. Men så trevligt.

Jag blir så väldigt glad och trevlig när det regnar...

Gnäll

Det regnar. Vi kurar bakom stängda dörrar. 3 gnälliga barn och jag, deras exeptionellt gnälliga morsa.

Så. Jävla. Uttråkad.

Johan jobbar ju som vanligt. Har jobbat till sent hela veckan så inte ens en promenad hinner jag med. Det är ungar på mig dygnet runt känns det som. Fast jag älskar dem ju, det är inte där problemet ligger utan det faktum att man inte har en sekund i fred på hela dagen. Inte ens på dass. På dass måste jag ta med mig Theo, för honom är det ingen som orkar underhålla - medans. Det får jag göra - medans. Och har jag riktig tur sitter det en prinsessa brevid mig och sjunger självpåhittade operapsalmer - medans. Jippi.

Jo jo, här är det roligt.

Dessutom är alla trötta, för det blir man när det regnar, och regnar, och regnar. Och dessutom kliver upp klockan fem. För då är det morgon. Tycker Theo. Tycker inte jag. Men det är Theo som vinner för annars vaknar ju de stora illbattingarna och då blir det inte roligt fram på eftermiddan.

Godissugen är jag också. Som vanligt. Ont i magen också. Som vanligt. Fast om man vill bli smal får man inte äta godis och choklad. Då måste man avstå. Och motionera. Fast det går ju inte när man är fast med tre ungar. Men avstå kan jag ju. Men jag skulle förmodligen bli lite gladare om jag fick lite choklad. Det är jag säker på. Dessutom är det ju ändå ingen som ser om jag blir smal för jag är ju fast här med alla barnen så jag kan ju lika gärna äta...

Theo är inte glad. Grattis. Det är inte jag heller.

värstans

Värstans vilken bra bloggare jag är. Jag uppdaterar ju stup i sjunde kvarten.

jaha

nähä...Om man skulle ta sig en promenad kanske....

i huvet på en treåring

Julia kom ut till mig i går kväll på altanen där jag slappade i en solstol.

-Jag tänkte du är mamma.
- Undrade du var jag var?
- Ja, jag tänkte du är. Här sitter du och solar i skuggan.

märkligt

En man försvann efter att han hoppat ned i vattnet från en brygga, kan man läsa i aftonbladet idag. Det finns ingat onormalt kring händelsen säger polisen.

Nehej, tänker jag då, så det är helt normalt att hoppa i vattnet och sen försvinna spårlöst...Okej.