fredag, juli 10, 2009

Att vara gift med en egenföretagare

Att vara gift med en egenföretagare är inte så himla kul. Jag har givetvis full förståelse för att han måste jobba. I synnerhet nu när han är helt nystartad. Hur ska han annars kunna etablera sig och visa kunderna att han är seriös och värd att anlita. Men det betyder ju att han är borta jättemycket. Att vi inte får någon semester tillsammans. Att jag inte får egen tid. Att jag inte hinner ens ta en promenad på kvällen. Att jag inte ens får skita ifred. Att jag får ta hand om hela hushållet. Att jag får sitta ensam på kvällarna när ungarna sover. Att barnen är mitt ansvar. Att jag ensam måste hitta på saker att ta med ungarna på på dagtid så att de inte ruttnar bort här hemma hela sommaren. Att jag får ta hand om alla konflikter, alla skrik och gap och bråk. Alla blöjbyten, nattningar, tandborstningar, matsituationer, mm. Att det bara är jag som handlar maten osv osv. Listan kan göras oändlig.

Fast jag gör det ju såklart. Nästan utan att gnälla. Jag vet ju att det måste göras. Det är väl inte så roligt att jobba jämt heller och aldrig vara med sin familj kan jag tänka.

Nej, jag ställer upp och tar hand om allt. Utan större protester.

Men det betyder ju inte att jag tycker att det är roligt...

1 kommentar:

Miss Persson sa...

Du, jag känner igen det där från min egen mammas perspektiv på familjelivet. Pappa egen företagare.. Och jag läste just vad jag kommer bli mot fästmannen min *hehe* Det är ett dilemma tyvärr..

Gadgeten innehöll ett fel