lördag, mars 31, 2007

ensamma hemma

I morse stack den manliga halvan av familjen upp till Tällberg i 4 dagar. Lillgumman och jag stannar hemma.

Ska bli skönt. Bara rå om oss själva i några dagar.

Eller så blir det jättetråkigt.

Förmodligen.

Jag är redan uttråkad.

onsdag, mars 28, 2007

Hurra liksom

Räkningarna är betalda. Nu är man så där vansinnigt rik igen då! Skit också. Undrar om det blir nån mat den här månaden...

lördag, mars 24, 2007

sorgsen

Har en väninna... Har känt henne sen gymnasiet och vi har varit jättebra kompisar. Bästa vänner rent av.

Nu verkar hon inte bry sig om mig mera... Låter som en besviken femåring, jag vet, men jag är faktiskt ledsen.

Det är alltid jag som ringer, alltid jag som undrar, alltid jag som bjuder in, frågar, bryr mig, delger. Nog för att hon verkar glad när jag ringer, då berättar hon saker, men om jag inte hade ringt hade hon aldrig ringt mig känns det som.

Nu ska de flytta. Det fick jag veta när jag ringde och bjöd in dem på middag förra helgen. De har visning på lägenheten i morgon. Jag förstår om det är mycket att göra inför en visning men jag blir ändå ledsen när hon inte hör av sig trots att hon sagt att hon ska det. Det var nämligen secondhandklädmarknad idag och jag hade undrat om hon ville följa med och det ville hon gärna sa hon för två veckor sedan. Igår sms:ade jag och ringde när jag inte fick svar och undrade om hon skulle med. Hon svarade att hon gärna ville men att hon skulle kolla med sin sambo om hon hann och sen skulle hon ringa mig senare på kvällen. Det var i går... Hon har fortfarande inte hört av sig.

Jag åkte själv.

Nu känns allt bara sorgligt och ledsamt. Är det meningen att bara en ska vara den drivande i ett vänskapsförhållande? Funkar det då? Är jag löjlig och krävande som känner så här? Hon är gudmor till mina barn men hon är aldrig här och träffar dem. Det känns så trist. vi delade allt förut och nu ingenting...

Vad ska jag göra? Finns det nåt att göra?

Det spökar

Det bor ett spöke i min tvättstuga. Rätt som det är åker tvättstugedörren upp. Ingen finns i närheten den bara glider upp av sig själv. Det måste bo ett spöke där. Absolut.

onsdag, mars 21, 2007

Jag fattar inte...

Om Lars Danielsson var på jobbet på annandagen 2004 börjar människorna leva igen då eller? Vad händer med de stackars offren om han inte var det. Kommer de fortfarande vara döda då?

fredag, mars 16, 2007

Nu har jag blivit utmanad.

"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information"

1. Jag tycker att det är extremt obehagligt med lösa knappar och trådar. Det värsta är om tex en soffknapp hänger i en lös tråd. Det är så äckligt att jag vill kräkas.

2. Jag kan inte vara i närheten av frigolit. Jag ryser i hela kroppen av blotta åsynen av materialet. Att höra när det gnisslar om det är helt otänkbart.

3. När jag ser någon göra sig illa, eller hör om någon som gjort sig riktigt illa, får jag svår kramp i underlivet. Jag kan dessutom börja må illa. Det har hänt att jag spyr.

4. Trots att jag är förskollärare så avskyr jag att spela spel med barn. De är så infernaliskt korkade att jag blir tokig. De begriper ju inte reglerna. Dessutom fuskar de.

5. När jag var yngre var det roligaste jag visste att titta på After shave och Galenskaparnas "Cyklar". Det var hystersikt kul och jag skrattade så att jag grät varje gång.

6. Jag är extremt lättlurad. Det går att lura i mig nästan vad som helst om man bara låter tillräckligt övertygande. Min sambo är mästare på det, och sen garvar han läppen av sig på min bekostnad.


Jag har inte ens 6 personer att utmana men kanske:
Anette
Sockerdricka
sixesandsevens
Blue

onsdag, mars 14, 2007

Ledsen

Hoppas du förstår att detta var enda gången om jag nu inte fick mer respons än så här...

Fräsa

Min dotter har lärt sig att fräsa. Alltså att blåsa med näsan när hon snyter sig. Det övar hon på för jämnan numera. Så fort hon får tag på en pappersbit så lägger hon den till näsan och fräser för allt hon är värd. Egentligen spelar det ingen roll om man har ett papper eller inte. Handflatan går precis lika bra att fräsa i, och tvättrådet på filten i soffan, och pappas strumpa som ligger på golvet och...

tisdag, mars 13, 2007

Påsk

Snart är det visst påsk. Det hade jag missat.

änglavakt

Fick precis ett samtal från en kollega på jobbet. Där hade det hänt hemska saker idag. De hade suttit ute och ätit mellis under markisen när markisen plötsligt ramlar ned rakt över alla barnen. En kollega hade på något vis lyckats få tag i den och lyfta upp den lite så att den liksom ramlar ned bakom barnen och den andra kollegan håller i ena kanten med all sin kraft så att den inte ska falla mer än den redan gjort. Två barn skadas lindrigt med bulor och skrapsår. Det är det enda som händer.

Kollegerna är naturligtvis chockade och föräldrarna är fly förbannade på kommunen som inte satt upp markisen ordentligt. Det hade bara kommit en liten liten vindpust och då lossnar hela anordningen från väggen. De hade satt upp den med 6 ynkliga skruvar och trott att det skulle hålla. Hur inkompetent får man lov att vara?

Jag sitter här nu och är smått chockad själv. Tänk vad som hade kunnat hända. Fy...

Vårtecken

Hittade årets första tussilago idag! Det ni.

söndag, mars 11, 2007

Trevlig dag idag.

Hela familjen åkte i dag på utflykt till Runsaborgen. Det är en härlig promenad på ett par kilometer och sen en rätt brant klättring upp på berget där vi sedan fikade. Båda barnen var på ett strålande humör och kvittrade som små fåglar under hela utflykten. Till och med storebror som var tvungen att gå hela vägen tyckte att det var urmysigt och gnällde inte en enda gång. Vi satt på berget och tittade ut över Mälarens is. Man ser faktiskt ända till Sigtuna därifrån. Det blåste lite kallt men det gjorde inget, för solen sken och det var vår i luften.

Sedan blev vi medbjudna upp till Tällberg i Dalarna helgen innan påsk. Sambons syster med man bjuder på hotell där. Jag och lillfia stannar hemma av olika anledningar men sambon och storebror åker dit i alla fall. Det var ju trevligt. Fyra dagar för oss själva bara lillgumman och jag, och så får pappan och sonen ägna sig lite åt varandra också.

Efter middagen som vi åt hos sambon syster gick jag på en rask långpromenad i en timme så nu känner jag mig så härligt dåsig i hela kroppen.

Ibland när dagarna fungerar och barnen är på bra humör så är livet bara så toppen. Å vad jag är tillfreds just nu.

lördag, mars 10, 2007

VÅR!!!

Vilken underbar dag det är idag. Solen skiner, det är plusgrader, fåglarna kvittrar och det är vår! Jippi. Jag älskar våren.

Har precis tagit vårens första cykeltur med lillfia bak i stolen. Hon tyckte det var fantastiskt kul och kvittrade hela vägen. Nu ska vi snart på långpromenad. Myspys.

fredag, mars 09, 2007

ilsken

Nu ligger han i sömnen och sparkar med benen och ropar; Nej, jag tänker inte och dumma dig. Han är jättearg, men han sover. Jag antar att det är mig han är arg på.

Fredagsmys

Ibland är det rena kriget hemma hos mig. Som i dag till exempel. Sambon är på bio med en kompis och jag är hemma själv och ska lägga bägge barnen. Lillfia går jättelätt att lägga, hon somnar på fem röda, redan halv åtta.

Storebror har haft jämnåriga kusinen på besök hela dagen och blir jätteledsen då hon ska gå. Jag daltar och mutar: Om du är riktigt snäll och inte gnäller kan vi poppa popcorn och ha fredagsmys bara du och jag, vi måste bara vänta till S. går.
Storebror hoppar upp och skriker: nu, Nu, NU.
Jag daltar vidare: Lugna dig nu, S måste gå först. Skärp dig nu annars gör vi inga popcorn.
Storebror skriker: NU NU NU. Sen gastar han och skriker om allt möjligt. Jag är dum, han vill ditten och han vill inte datten mm, mm.
Jag ignorerar honom och hjälper kusinen på med kläderna och han skriker som en galning hela tiden. När hon har gått gastar han fortfarande efter popcorn. Jag säger lugnt men bestämt att nej, det blir inga efter som han inte kunde uppföra sig som han skulle, och då kommer nästa krig. Han skriker och gapar, slår i väggarna, kastar grejer omkring sig, coh ska absolut inte gå och lägga sig. Det blir givetvis inga popcorn.

Vi går in i badrummet och ska borsta tänderna. Han är helt rabiat och skriker hej vilt.
Jag hotar med att ta bort kvällsagan, men han lugnar sig inte. (så den ryker)
Jag hotar med att ta bort sagan på bandspelaren, men han lugnar sig inte. (Så den ryker den med.)
Tillslut är jag tvungen att hota med att ta bort gosedjuret han har med från dagis på hemlån över helgen. Då först lugnar han ned sig. (En nalle går runt i barngruppen på helgerna och så får man som förälder skriva i en bok vad barnet och nallen varit med om och sen får barnet berätta om helgen för kompisarna på samlingen.)
Tre gånger efter det var jag tvungen och gå in och hota lite till innan han äntligen lugnade ned sig. Nu tror jag han har somnat, för nu har jag inte hört nåt på en stund.

Fy bubblan vad han är jobbig emellanåt. Hur sjutton står man ut? Hur får man bukt med det? Är det här en förstadie till 6-årstrotset? I så fall, hur står jag ut med det och hur hanterar jag det? När konsekvenser och genomförda hot inte biter, vad gör man då?

Jag förstår inte, när får man resultat? Så här har han varit sen han föddes mer eller mindre. Så klart har det blivit värre i takt med att språket utvecklats men ändå.

Vad gör man när inga metoder fungerar?

Härom dagen skulle han städa, men vägrade. Tillslut hotade jag med att slänga alla saker som låg på golvet i hans rum och jag blev också tvungen att göra det. En hela pappkasse med grejer plockade jag bort. Han gnällde en hel massa men trodde väl att han skulle få tillbaka dem, det kommer dock inte att hända. Dagen efter hände samma sak, han skulle minsann inte städa. Jag hotade återigen med soppåsen. Då plockar han upp en (1) sakoch säger sen: Resten kan du slänga. Jag var färdig att ge upp då.

Vad sjutton ska jag göra? Jag blir tokig snart.

tisdag, mars 06, 2007

När köket höll på att brinna upp.

Blev påmind om detta när jag läste inne hos sixesandsevens.

För ett par år sedan skulle jag baka bröd. De skulle jäsa sista omgången på plåten och jag ställde den på spisplattorna. Sedan satte jag på ugnen så att den skull bli varm under tiden bröden jäste klart.

Det måste sonen ha sett.

Lite senare sitter jag i soffan och tycker att det luktar märkligt mycket bränt. Jag tänker att jag måste ha en osedvanligt skitig ugn om det luktar så där mycket, det är nog dags att göra rent den snart. Sen tänker jag inte mer på det på en stund men tillslut tycker jag att det luktar lite väl mycket bränt för att det ska vara normalt, så jag går ut i köket.

Där står mina bröd på spisen. På en platta som är påslagen. Handduken som täcker bröden är bränd och det glöder t.o.m i den. Det är tjockt med rök i köket. Det ena brödet är kolsvart. Det andra är tillsynes opåverkat, det har stått utanför plattan. Det luktar otroligt fränt och illa och jag blir rädd att det aldrig ska sluta stinka.

Det blev inte så farligt tillslut, men det hade kunnat sluta riktigt illa. Efter den dagen tog vi bort alla vreden till spisplattorna. Det var inte första gången han hade varit och vridit på dem, men hittills hade vi varit med varje gång och kunnat stoppa det i tid.

På vår spis i dag har vi barnlås även för plattorna.

Nostalgi

Härom kvällen satt jag på bussen på väg till ett möte på jobbet. På busschaffisens radio spelades "the time of my life" från Dirty dancing, och jag drabbades av jordens nostalgitripp.

I tonåren var vi ett stort gäng som jämt umgicks. Oftast hängde vi hemma hos mig för jag hade bäst förutsättningar för det. (Mitt rum låg i en separat del av huset med egen toa så vi störde aldrig någon.) Hur som helst så var det en kompis som fyllde år och vi skulle baka en tårta till honom i present. Vi var några stycken som hade samlats hemma hos mig för att göra i ordning tårtan och under tiden lyssnade vi på soundtracket till Dirty dancing. Den kvällen kom plötsligt uppoppande i mitt minne där på bussen och jag fylldes av jordens lyckokänslor.

Det minnet ledde mig sen osökt in på minnet av min sextonårs dag. Det var kvällen före min födelsedag och jag hade precis gått och lagt mig och somnat in. Jag väcks av att det knackar på förnsterrutan. Jag blir skitskraj. Gömmer mig under täcket och vill bara gråta. Då hör jag skönsång utanför fönstret. JA MÅ HON LEVA... Osv.

Där utanför står några av mina närmaste killkompisar. De har tårta med sig och paket och blommor. Tårtan har de själva komponerat. Vaniljkrämen var snorgrön, men det gjorde ingenting för den var bakad med kärlek. De hade tom gjort bottnarna själva om jag inte minns fel. (Vaniljkräm kan bli grön om man vispar den för hårt i en aluminiumbunke eller nåt.) Vi satt uppe jättelänge. Mina föräldrar kom upp också och sen fikade vi tillsammans allihop där mitt i natten.

Sedan undrade de om jag önskade mig något mer och jag sa på skämt att jag ville ha 100 rosor. Senare på min födelsedag kom samtliga killar i gänget travande med 150 rosor som de hade varit och stulit i rabatterna runt om i Väsby. Jag blev så otroligt glad, trots att de var stöldgods. Tänk att det fanns folk som ville göra något liknande för min skull.

Jag hade en härlig tonårstid. Full med vackra minnen och vackra människor. Många av dem har jag kontakt med än i dag, men en del har man så klart tappat under åren. Jag saknar dem ibland. Önskar man kunde få komma tillbaka dit för en stund.