Ibland är det rena kriget hemma hos mig. Som i dag till exempel. Sambon är på bio med en kompis och jag är hemma själv och ska lägga bägge barnen. Lillfia går jättelätt att lägga, hon somnar på fem röda, redan halv åtta.
Storebror har haft jämnåriga kusinen på besök hela dagen och blir jätteledsen då hon ska gå. Jag daltar och mutar: Om du är riktigt snäll och inte gnäller kan vi poppa popcorn och ha fredagsmys bara du och jag, vi måste bara vänta till S. går.
Storebror hoppar upp och skriker: nu, Nu, NU.
Jag daltar vidare: Lugna dig nu, S måste gå först. Skärp dig nu annars gör vi inga popcorn.
Storebror skriker: NU NU NU. Sen gastar han och skriker om allt möjligt. Jag är dum, han vill ditten och han vill inte datten mm, mm.
Jag ignorerar honom och hjälper kusinen på med kläderna och han skriker som en galning hela tiden. När hon har gått gastar han fortfarande efter popcorn. Jag säger lugnt men bestämt att nej, det blir inga efter som han inte kunde uppföra sig som han skulle, och då kommer nästa krig. Han skriker och gapar, slår i väggarna, kastar grejer omkring sig, coh ska absolut inte gå och lägga sig. Det blir givetvis inga popcorn.
Vi går in i badrummet och ska borsta tänderna. Han är helt rabiat och skriker hej vilt.
Jag hotar med att ta bort kvällsagan, men han lugnar sig inte. (så den ryker)
Jag hotar med att ta bort sagan på bandspelaren, men han lugnar sig inte. (Så den ryker den med.)
Tillslut är jag tvungen att hota med att ta bort gosedjuret han har med från dagis på hemlån över helgen. Då först lugnar han ned sig. (En nalle går runt i barngruppen på helgerna och så får man som förälder skriva i en bok vad barnet och nallen varit med om och sen får barnet berätta om helgen för kompisarna på samlingen.)
Tre gånger efter det var jag tvungen och gå in och hota lite till innan han äntligen lugnade ned sig. Nu tror jag han har somnat, för nu har jag inte hört nåt på en stund.
Fy bubblan vad han är jobbig emellanåt. Hur sjutton står man ut? Hur får man bukt med det? Är det här en förstadie till 6-årstrotset? I så fall, hur står jag ut med det och hur hanterar jag det? När konsekvenser och genomförda hot inte biter, vad gör man då?
Jag förstår inte, när får man resultat? Så här har han varit sen han föddes mer eller mindre. Så klart har det blivit värre i takt med att språket utvecklats men ändå.
Vad gör man när inga metoder fungerar?
Härom dagen skulle han städa, men vägrade. Tillslut hotade jag med att slänga alla saker som låg på golvet i hans rum och jag blev också tvungen att göra det. En hela pappkasse med grejer plockade jag bort. Han gnällde en hel massa men trodde väl att han skulle få tillbaka dem, det kommer dock inte att hända. Dagen efter hände samma sak, han skulle minsann inte städa. Jag hotade återigen med soppåsen. Då plockar han upp en (1) sakoch säger sen: Resten kan du slänga. Jag var färdig att ge upp då.
Vad sjutton ska jag göra? Jag blir tokig snart.
4 kommentarer:
Det låter verkligen förjävligt frustrerande! Dessvärre har jag inga råd att ge.. :/
Hang in there!
Stå på dig och fortsätt som du gör. Det är jättebra att du är konsekvent och inte bara hotar utan att genomföra det du hotar med. Just nu verkar det inte som han tar till sig det du säger och gör, men tro mig - han lagrar det du gör och det kommer att löna sig till slut.
Du förebygger helt enkelt inför de stora problemen som kommer med större barn. Jag förstår dig helt - vi går igenom samma sak med våra två äldsta. Och du, att han tyckte du skulle ta resten kändes hopplöst jag vet - MEN; han kommer vilja ha dem tillbaka till slut och det är DÅ som du måste genomföra och stå på dig.
Ett tips är att du pratar med honom efteråt, när han är lugn. Det kan vara ett samtalsämne när han sitter och ritar eller ni är ute på tu man hand.... Det blir mindre laddat då och budskapet går fram på ett annat sätt. Fråga honom om han har någon lösning på sådana situationer och låt honom berätta hur han kände det och berätta för honom hur du kände det...sånt hjälper. Det gäller bara att inte ge upp.
Hang in there, som sagt - du är INTE ensam!!
Kram!
Ja HOT fungerar ju alltid JÄTTEBRA, du verkar ju inte vara särskilt pedagogisk.
Det låter ju som att du och din famlj är ett solklart fall för barnavårdsnämnden.
Arbeicht macht frei, stuket.
Till Anonym. Vet du vad. Du har rätt. Hot fungerar faktiskt inte och jag har försökt sen dess att inte hota utan istället göra på annat sätt men det är inte alltid så lätt och det borde du veta om du själv har barn.
Skicka en kommentar