När köket höll på att brinna upp.

Blev påmind om detta när jag läste inne hos sixesandsevens.

För ett par år sedan skulle jag baka bröd. De skulle jäsa sista omgången på plåten och jag ställde den på spisplattorna. Sedan satte jag på ugnen så att den skull bli varm under tiden bröden jäste klart.

Det måste sonen ha sett.

Lite senare sitter jag i soffan och tycker att det luktar märkligt mycket bränt. Jag tänker att jag måste ha en osedvanligt skitig ugn om det luktar så där mycket, det är nog dags att göra rent den snart. Sen tänker jag inte mer på det på en stund men tillslut tycker jag att det luktar lite väl mycket bränt för att det ska vara normalt, så jag går ut i köket.

Där står mina bröd på spisen. På en platta som är påslagen. Handduken som täcker bröden är bränd och det glöder t.o.m i den. Det är tjockt med rök i köket. Det ena brödet är kolsvart. Det andra är tillsynes opåverkat, det har stått utanför plattan. Det luktar otroligt fränt och illa och jag blir rädd att det aldrig ska sluta stinka.

Det blev inte så farligt tillslut, men det hade kunnat sluta riktigt illa. Efter den dagen tog vi bort alla vreden till spisplattorna. Det var inte första gången han hade varit och vridit på dem, men hittills hade vi varit med varje gång och kunnat stoppa det i tid.

På vår spis i dag har vi barnlås även för plattorna.