tisdag, mars 06, 2007

Nostalgi

Härom kvällen satt jag på bussen på väg till ett möte på jobbet. På busschaffisens radio spelades "the time of my life" från Dirty dancing, och jag drabbades av jordens nostalgitripp.

I tonåren var vi ett stort gäng som jämt umgicks. Oftast hängde vi hemma hos mig för jag hade bäst förutsättningar för det. (Mitt rum låg i en separat del av huset med egen toa så vi störde aldrig någon.) Hur som helst så var det en kompis som fyllde år och vi skulle baka en tårta till honom i present. Vi var några stycken som hade samlats hemma hos mig för att göra i ordning tårtan och under tiden lyssnade vi på soundtracket till Dirty dancing. Den kvällen kom plötsligt uppoppande i mitt minne där på bussen och jag fylldes av jordens lyckokänslor.

Det minnet ledde mig sen osökt in på minnet av min sextonårs dag. Det var kvällen före min födelsedag och jag hade precis gått och lagt mig och somnat in. Jag väcks av att det knackar på förnsterrutan. Jag blir skitskraj. Gömmer mig under täcket och vill bara gråta. Då hör jag skönsång utanför fönstret. JA MÅ HON LEVA... Osv.

Där utanför står några av mina närmaste killkompisar. De har tårta med sig och paket och blommor. Tårtan har de själva komponerat. Vaniljkrämen var snorgrön, men det gjorde ingenting för den var bakad med kärlek. De hade tom gjort bottnarna själva om jag inte minns fel. (Vaniljkräm kan bli grön om man vispar den för hårt i en aluminiumbunke eller nåt.) Vi satt uppe jättelänge. Mina föräldrar kom upp också och sen fikade vi tillsammans allihop där mitt i natten.

Sedan undrade de om jag önskade mig något mer och jag sa på skämt att jag ville ha 100 rosor. Senare på min födelsedag kom samtliga killar i gänget travande med 150 rosor som de hade varit och stulit i rabatterna runt om i Väsby. Jag blev så otroligt glad, trots att de var stöldgods. Tänk att det fanns folk som ville göra något liknande för min skull.

Jag hade en härlig tonårstid. Full med vackra minnen och vackra människor. Många av dem har jag kontakt med än i dag, men en del har man så klart tappat under åren. Jag saknar dem ibland. Önskar man kunde få komma tillbaka dit för en stund.

Inga kommentarer: