Olika fokus

Johan sa till mig idag att han såg fram emot semester när vi ska till Gotland. Han undrade om jag också gör det. 

Jag funderade och insåg att jag för tillfället inte ser fram emot någonting. 

Utom möjligen att få gå och lägga mig ikväll. 

Värk i själen.

Det värker i bröstet. 

Saknad. 

Hjärtat krampar. 

Saknad. 

Panik i själen. 

Saknad. 

Tårar. 

Saknad. 

Du fattas mig!!!

Sista

Det kom tillslut. Det sista andetaget. 

Helt lugnt och stilla försvann du. Omgiven av oss som älskar dig. 

Jag kysste din kind och strök din panna. 

Viskade att det var okej att gå. 

Nu finns du inte mer och hela jag värker. 

Jag saknar dig så. 

Älskade pappa. 

Hälsa alla de vi saknar här på jorden. 

Ge dem en kram från mig. 

Andas.

Lyssnar till dina andetag. Så tunga. 

Plötsligt hörs de inte. 

Är det över? 

En suck.

Tunga andetag igen. 

Du vaknar.

Smärta och förvirring i din blick. 

Du söker min. 

Vi förstår inte riktigt varandra. 

Hur kan jag hjälpa?

Din röst, så svag. 

Hörs knappt. 

Du säger något som saknar substans. 

Undrar var du är i tanken. 

Nyss sa du Tommy. 

Såg du honom? Såg du din bror?

Eller dök han bara upp i din tanke? 

Andas pappa. 

Jag sitter här. 

Du kan vara lugn. 

Orkar inte...

Har ett gapande hål i magen. Energin sugs in där och försvinner. 

Ångest 

Kaos

Jag orkar inte. 

Slut som artist. Igen.

Var med pappa på strålning idag. 

Så jävla psykiskt påfrestande. 

Är så sjukt trött att det känns som feber. 

Är det här ett värdigt liv? Är det det? 

Kan det inte bara ta slut? 

Kan han inte leva för evigt? 

Kontrollbehov eller bara svårt att släppa

Kan inte sluta tänka på/ oroa mig för/ planera/ fundera ut lösningar till/ stressa över jobbet. 

Jag veeeet att de klarar sig utan mig. Jag veeet det. 

Men ändå. 

Väntan.

Vi väntar nu. Det är inte långt kvar. Ingen kan säga hur länge. 

Väntan tar kål på mig. 

Jag vill att det ska gå fort. 

Jag vill att det aldrig ska ta slut. 

Hjärnan är mos. Inga tankar stannar. Glömmer saker, missförstår, blandar ihop. 

Jag är där varje dag. Ibland två gånger om dagen. En liten stund i taget. 

Vi sitter, ser på tv, pratar, försöker promenera i korridoren, sitter i solen och njuter. 

Idag var han trött. Orkade inte ens hela korridoren. Fick vila flera gånger. 

Strålning i morgon. Får se hur det slutar. 

Jag är trött. Så in i döden trött. 

Önskar det var över. Vill att det aldrig tar slut.

Status

Slutet är nära. 

Styrka

Var kan jag hitta lite styrka? 

Mos i hjärnan.

Såg nåt på instagram. 

Tänkte; åh! Det ska jag kolla på. 

Stängde av instagram

...

Huvudet tomt. 

Vad skulle jag göra?

Rädd

Rädd

Orolig

Stirrig

Svårt att koppla av 

Kan inte koppla av. Är så trött men kan inte stänga ned. Så himla rädd. 

Så dålig nu. Bara halva lungkapaciteten. Cancern trycker på och ger andfåddhet och svårt att andas. Pappa är rädd. Jag hör det. Svårt att säga något som lindrar. Finns inget att göra eller säga. Så maktlös. 

I morgon opererar de in en stent i luftröret. Då ska det bli bättre. Bättre. Inte bra. 

Det går för fort. På bara några dagar har det blivit så här illa. Bara dagar.