tisdag, juli 26, 2011

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun, säger de, experterna. Upp före tuppen i morgon bitti. Kl 4 ringer uret för väckning. Hua.

Skulle behöva gå och sussa men har ingen ro i kroppen.


Skickat från min iPhone

Så smart

Får med text oxå! Jag är ju bara för smart!

Tänk att det gick att skicka foto oxå!

Åh roligt!

Åh roligt!

Äntligen fattar jag hur man mobilbloggar. Då kanske det tom kan bli några inlägg från semestern.

Nu funkar telefonen också. Livet leker.


Skickat från min iPhone

Bla bla testar

Bla bla testar


Skickat från min iPhone

Men vad fan...

Trodde jag var klar nu äntligen...

Nytt visakort. Körkortet hämtat. Telefonen hann komma. Nya lösenordet till telia likaså. Simkortet avspärrat...eller nehej. Visst inte ändå tydligen.

Morr och skit och prutt. Blir så less. Hoppas det hinner låsas upp under natten för sen ska vi ju till Finland och där finns ingen möjlighet till upplåsning.

ÅÅåååh vad trött jag blir....

måndag, juli 25, 2011

älsklingar...






My prescious



Min nya älskling...

en liten sko



På motorvägen låg en liten sko.

En foppatoffel i barnstorlek.


Alldeles ensam i vägrenen.


Hur hamnade den där?


Är det ingen som saknar den?

Liseberg



Precis hemkommen från en helg i Göteborg. Man kan säga att vi gjorde Liseberg.

I dagarna två åktes det karusell och lottades för fulla muggar. Vi trotsade regnet med galonkläder och stövlar och slapp i alla fall jättelånga köer.

Ungarna var i extas och vi vuxna var väl inte helt missnöjda heller.

Men det är skönt att komma hem, inte tal om annat. Fast underbart är kort som man säger. I övermorgon drar vi till Finnlandet.

torsdag, juli 21, 2011

Harry Potter

Var och såg sista Harry Potter filmen idag. Den var bra. Lite sorglig faktiskt...

...

Var och hämtade min väska på Nordea Täby idag. Tjuven hade lämnat kvar nyckel, körkort visa och simkortet. Det var ju vänligt. Av nån anledning känner jag mig ändå inte nöjd...

onsdag, juli 20, 2011

Seger?

För försra gången sedan minstingen var ca ett halvår har han nu somnat själv i sin egen säng utan att någon behövde sitta bredvid. Han och syrran lyssnade på Pippi medan de somnade.

Måste vara någon slags seger väl? Tack Pippi!

skit också

Vår sista barnfria dag skulle firas med mat och drinkar inne i den stora staden tillsammans med Denise. Allt var frid och fröjd. Maten var super och rosévinet välkylt. Sällskapet var det inte heller nåt fel på. Kanske blev det något glas för mycket där i storstan för på vägen hem i taxin lyckas jag sumpa den lilla väskan med telefon, kontokort, körkort samt hemmanyckel.

Misstaget upptäcks rätt snart och alltihop spärras omgående men just då har jag ingen aning om vart grejerna har tagit vägen. Det kan ha försvunnit var som helst, när som helst på kvällen.

Morgonen därpå visar det sig att taxichaffören vi åkte med har ringt till Johan två gånger vid halvfemtiden. Efter några turer fram och tillbaka får vi tillslut tag på karln och det verkar som att min telefon har funnits i taxin i alla fall. Sedan har han fått en körning och dessa personer har sedan slagit väskan i huvudet på honom och blåst honom på körningen.

Med andra ord är min väska nu spårlöst borta.

Allt ska dock gå att få ersättning för via hemförsäkringen så det är lugnt. Det är ju dock hemskt surt att bli av med telefonen...

Idag fixar jag således nytt körkort och mitt nya visakort kommer i brevlådan. Johan har också varit och köpt nytt lås till dörren. Då ringer någon från Nordeakontoret i Täby. De har fått in min lilla väska innehållandes körkort och kontokortet. Telefonen är självklart borta. Nyckel glömde jag fråga om så det får vi se i morgon om den är kvar också.

Märkligt ändå, hur det kan bli. Hur hamnade den där kan man undra???

onsdag, juli 13, 2011

det bästa

Det bästa med att vara barnfri är att det är så städat hela tiden...

Aj aj aj

Var hos naprapaten idag. Kände mig mycket bättre så jag tyckte det var lite pinsamt att uppta hans tid. Var osäker på om han ens skulle känna var jag hade problemområden. Frågade lite fint om han kunde känna var problemen satt och han utbrast; JA!!! Mina sätesmuskler var helt hopkrampade och han var tvungen att massera upp dem för att ens kunna börja åtgärda låsningen. Han förökte sedan lossa på min helt spända ljumskmuskel och kunde inte riktigt fatta ett den var så spänd som den var, den ville aldrig ge med sig. Tydligen har jag vant mig så vid smärtan att jag inte ens märker själv hur spänd jag är...

Men värst, det var ju ändå när han skulle flytta tillbaka allt på rätt sätt. När han vek i hop mig som en liten papperstuss och knäckte till så att det lät som om hela ryggraden gått i småbitar. För att inte tala om nacken. Trodde han slitit av hela huvudet om man fick tro på knastret. Hualigen.

Men bättre är det, det måste jag säga. Inte borta, men betydligt bättre. Ska dit på fredag igen och ta bort det sista spänningarna.

Bortsett från att han var sjukt snygg är det ju inte direkt något jag ser fram emot kan jag säga...

måndag, juli 11, 2011

mol allena

Äldsta är skickad med flygplan till moster i Malmö och de två yngsta får terrorisera mormor på landet i en vecka.

En vecka då vi ska jobba.

En vecka av ensamma lugna morgnar med frukost i stillhet.

En vecka med lägg dig direkt på soffan om du vill när du kommer hem utan att passera gå.

En vecka med slipp plocka upp en miljon trehundratolv leksaker varje kväll.

En vecka med ät bruschetta till middag varje dag om du vill.

En vecka med se vad du vill på TV´n eller läs fyra rader i en bok utan att bli störd en enda gång.

En vecka med gör vad du vill, gör inget du inte har lust med.

Gud så skönt det är.

Fast ändå - jag saknar dem. Det gör jag. Fast det är ju det som är det fina i kråksången. Att vi får tillfälle att sakna varandra. Att man får känna att man gör det trots att man vet att man så fort de kommit hem igen kommer att önska att de varit borta ett par dagar till. Älskade underbara monsterungar.

attans

Igår slog det till. Ryggskottet. Aj denna smärta. Innan hade jag bara haft ont när jag böjde mig, inte annars men nu... Nu var smärtan konstant. Så att man ville gråta bara av att andas. fy bubblan.

Tur att man hade spanienpiller hemma. Dvs monstervoltaren. Fanns inte ens att hitta i Fass. Kanske lite starka då? Blev super med lite alvedon till, lite vetekudde och lite sömn. Nästan som nu i morse. Ja om man jämför med i går i alla fall.

Det sitter fast dock och jag känner hur jag spänner mig men vet inte hur jag ska göra för att slappna av och släppa loss. Har tid hos naprapaten på onsdag. Då blir jag förhoppningsvis människa igen.

Längtar.

tisdag, juli 05, 2011

blä

Känner mig lite lätt illamående efter nästan ett helt paket kakor...

Smart Caroline, att sätta i dig allihopa. Jättesmart.

Det lär du ju inte ångra...

Tjufemton - my ass

Hävdar ju ensvis att åldern är tjufemton och inget annat. Inte idag dock. Idag känner jag mig inte purung direkt. Sjuttifemton skulle passa bättre.

Denna smärta!

Denna smärtan är inte av denna värld. Har så sjukt ont i ryggen. Vet inte vart jag ska ta vägen. Kan knappt böja mig, än mindre komma upp igen.

Är det åldern tro?

söndag, juli 03, 2011

Underbar och älskad av alla

Underbar och älskad av alla. Så känner jag mig i dag, för att inte tala om hur jag kände mig igår. Vilken fantastisk skara av underbara människor jag omger mig med. Även de man inte träffar så ofta men vet att de är ens vänner för livet. Jag är hemskt lyckligt lottad.

Gårdagen var den mest underbara födelsedag jag någonsin haft.

Allt som hände under hela dagen var så perfekt som det bara kunnat bli. Från början till slut. Jag var helt lyrisk i går och fortfarnade i extas i morse när jag vaknade. Nu är jag lycklig men väldigt trött.

Morgonen började med nybakta frallor och presenter. Armband, halsband och mobilväska från barnen och Yasuragi på Hasseludden från Johan. Älskade systern Madeleine var också här dagen till ära och från henne och Henrik fick jag presentkort på löplabbet. Johan hintade om att det skulle komma mer senare...

Min underbara släkt var här och firade mig på eftermiddagen och när alla utom Mamma och Gösta åkt härifrån ringde det plötsligt på dörren. In kliver en vilt främmande karl. Han presenterar sig som Mats och stövlar rakt in i huset bärandes på en gitarr. Han beter sig som om han bodde här och att det var självklart att han skulle vara här. Jag fattade ingenting. Måste ha sett ut som det största frågetecknet någonsin. Johan stod brevid och såg mycket mystisk och finurlig ut. Jag viskade till mamma att; "jag tror inte det är en strippa för han har en gitarr", men jag kände mig inte helt övertygad.

Han, det vill säga Mats, gick i alla fall rakt ut på altanen och började rigga upp värsta utrustningen och då först fattade jag att Johan hade anlitat en trubadur till festen åt mig. Lyckan när jag inser vad han gjort för mig går inte att beskriva. Älskade människa.

Trubadur-Mats var helt fantastiskt duktig. Sjöng som en ängel och spelade som en gud. Och han är bara min för resten av livet. Nu bor han i min byrålåda.

Festen var så himla lyckad. Alla underbara vänner jag har som kom och förgyllde min kväll med sin blotta närvaro och superfina presenter. Jag är så lyckligt lottad och jag älskar er alla.

Det som dock gjorde allra störst intryck på mig är min älskade make och vad han faktiskt gjort för att visa mig hur mycket jag betyder för honom. Jag hoppas att han förstår och vet hur mycket jag älskar honom och hur tacksam jag är. Jag älskar dig Johan!

Tack!
Gadgeten innehöll ett fel