Äldsta är skickad med flygplan till moster i Malmö och de två yngsta får terrorisera mormor på landet i en vecka.
En vecka då vi ska jobba.
En vecka av ensamma lugna morgnar med frukost i stillhet.
En vecka med lägg dig direkt på soffan om du vill när du kommer hem utan att passera gå.
En vecka med slipp plocka upp en miljon trehundratolv leksaker varje kväll.
En vecka med ät bruschetta till middag varje dag om du vill.
En vecka med se vad du vill på TV´n eller läs fyra rader i en bok utan att bli störd en enda gång.
En vecka med gör vad du vill, gör inget du inte har lust med.
Gud så skönt det är.
Fast ändå - jag saknar dem. Det gör jag. Fast det är ju det som är det fina i kråksången. Att vi får tillfälle att sakna varandra. Att man får känna att man gör det trots att man vet att man så fort de kommit hem igen kommer att önska att de varit borta ett par dagar till. Älskade underbara monsterungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar