Var hos naprapaten idag. Kände mig mycket bättre så jag tyckte det var lite pinsamt att uppta hans tid. Var osäker på om han ens skulle känna var jag hade problemområden. Frågade lite fint om han kunde känna var problemen satt och han utbrast; JA!!! Mina sätesmuskler var helt hopkrampade och han var tvungen att massera upp dem för att ens kunna börja åtgärda låsningen. Han förökte sedan lossa på min helt spända ljumskmuskel och kunde inte riktigt fatta ett den var så spänd som den var, den ville aldrig ge med sig. Tydligen har jag vant mig så vid smärtan att jag inte ens märker själv hur spänd jag är...
Men värst, det var ju ändå när han skulle flytta tillbaka allt på rätt sätt. När han vek i hop mig som en liten papperstuss och knäckte till så att det lät som om hela ryggraden gått i småbitar. För att inte tala om nacken. Trodde han slitit av hela huvudet om man fick tro på knastret. Hualigen.
Men bättre är det, det måste jag säga. Inte borta, men betydligt bättre. Ska dit på fredag igen och ta bort det sista spänningarna.
Bortsett från att han var sjukt snygg är det ju inte direkt något jag ser fram emot kan jag säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar