Jag kan verkligen inte rekommendera kejsarsnitt om det inte finns en giltig anledning till det. Att bara vara rädd för smärta är för mig inte ett giltigt skäl, för smärta kommer du att uppleva ändå.
Nu sitter jag här 9 dagar efter snittet och det svider och drar och jag kan inte gå längre än ett par meter utan att det gör förtvivlat ont i snittet. Jag skulle inte klara mig utan värktabletter och jag skulle definitivt inte klara mig utan mannen. Och då har jag inte ens nämnt den smärta jag upplevde i och med de tarmproblem jag hade och som nu lyckligtvis äntligen börjar bli bättre.
Jag ångrar ingenting, jag valde rätt med tanke på omständigheterna men jag önskar att jag hade kunnat välja annorlunda. Även om lillgummans förlossning i sig var så traumatisk så mådde jag så himla mycket bättre efteråt då än vad jag gör nu och efter stora killens akutsnitt.
Det är himla frustrerande för jag har massor med energi som jag inte kan lägga på någonting för magen orkar inte med det.
Blä.
Men jag har en söt bebis.
3 kommentarer:
Oj, så söt! Grattis till bebisen och hoppas att snittet läker snabbt!
Så vansinnigt söt - det är ju inte utan att man själv blir lite sugen ;))
Grattis till fina sonen!
Kram!
Skicka en kommentar