Hur kommer det sig att en fyraåring kan få en att känna sig så totalt maktlös? Allt som oftast i nattningssammanhang ställer han till med ett himla hallå och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det jag minst av allt vill är ju att han ska somna när vi är osams. Tänk om han skulle dö i sömnen (gud förbjude) och det sista vi sa till varandra är hårda ord.
Ändå väcker det en sådan vrede hos mig när han sätter igång och trotsar precis innan läggning. Det slår till som ett knytnävsslag i solar plexus och ångestklumpen växer sig större och större för varje sekund som passerar och han inte lugnar sig.
Idag ville han lyssna på Spindelmannen på cd´n innan han somnade. Hade varit helt okej om det hade varit så att han hade ägt en spindelmannensaga till att börja med, men det gör han ju inte. Ungen ville dessvärre inte ge sig utan satte igång att skrika och gapa som en illbatting. Lyckades lugna honom relativt snabbt ändå, men ångetsklumpen hann ju dyka upp såklart.
5 kommentarer:
Kan ju alltid trösta dig med att det går över (och skall här inte tala om alla nya konstigheter det lilla livet kommer börja med istället).
Du kan ju alltid försöka räkna ut hur många grå hårstrån mina fyra barn har gett mig under årens lopp om du nu inte har något annat, vettigare för dig ikväll.
mickey b: Jag kan ju räkna dem vår son har gett sin far istället. De är ju mycket närmare tillhands.
Klokt. Sedan behöver du bara räkna om det hela lite. Mina barn är 47 år tillsammans. Dividera med fyra och multiplicera med din sons fars antal gråa hår och du har svaret på min fråga. Om du nu inte har något annat för dig vill säga...
ja jag är ju lite dålig på matte, menjag antar att man kan sammanfatta det lite snabbt med att det blir mååånga gråa hår.
Jag kan tyvärr oroa dig med att det kan bli värre... Jag vet av erfarenhet, så försök stämma i bäcken på nåt fiffigt sätt. Mitt barn är vaken till 3 och vill se på dvd...
Skicka en kommentar