En eloge till alla ensamma mödrar.

En stor eloge vill jag ge alla ensamma mödrar därute. Hur i helsefyr orkar ni?

Nu är det andra dagen som sambon jobbar över och vi har precis klarat av middagen. Alla ungar skrek och gnällde och alla ungar grisade så att det var mat över precis hela köket. Jag skriver alla, för trots att de bara är två, känns det som om de vore en hel drös.

Jag är helt slut. Huvudvärken har inte gett med sig heller, fast det var lite bättre i morse men då hade ju ögonen vilat hela natten.

Hur orkar man som ensamstående? Eller det är kanske annorlunda då för då har man en helt annan utgångspunkt kan jag tänka.

Ett är säkert i alla fall. Jag vill inte bli ensamstånde.