måndag, november 27, 2006

Vill inte

I morgon ska jag till tandläkaren... Jaha tänker ni, vad är det med det då? Jag vill inte, har panik.

Jag har alltid haft jättebra tänder och till jag fick storebror hade jag haft sammanlagt 2 hål. Gissa då om jag fick en chock när jag gick till tandläkaren efter att jag fått barn och han sa att jag hade 8 hål, varav två behövde rotfyllas och minst en dras ut. Dessutom hade jag ett gäng tendenser till hål som eventuellt kunde helas med flourtabletter och dylikt.

Det slutade med att jag slapp rotfylla men att dra ut visdomstanden var det i särklass värsta jag varit med om. Första dagen tog det tre timmar innan tandläkaren gav upp. Han slet och drog för kung och fosterland men inget hände. Roten gick sönder och en liten liten bit satt benhårt fast och det var den han inte lyckades få loss. Nåväl, tillslut gav han upp och jag bokades in för operation två dagar senare. Jag hade förtvivlat ont och såg inte fram emot det direkt. Den här gången tog det två timmar innan återigen tvingades se sig besegrad av tandroten. Jag mådde skitdåligt. Jag var svimfärdig och när jag kom hem spydde jag blod. Tur att mamma var med och tog hand om mig.

Allt slutade med att jag fick åka till käk-kirurgen på KS. Där tog det hela allt som allt, om man räknar bort väntetiden 2 minuter. Varför hade jag inte fått åka dit på en gång kan man undra. Till KS fick jag tid ca 2 veckor efter mina första ingrepp. Meningen var att jag inte längre skulle ha ont. Kanske gjorde det inte ont i munnen då men i själen hade jag smärta så det räckte och blev över. Jag var helt skräckslagen när jag väntade på att det skulle bli min tur. Vid röntgen var jag nästan hysterisk och kunde inte låta bli att fnissa fast jag skulle sitta helt still och det egentligen inte fanns nåt att fnissa åt. Mitt hjärta slog så hårt att jag trodde det skulle hoppa ur bröstet på mig. Själva ingreppet tog kanske en halv minut. Kirurgen bad mig öppna munnen, sen lade han en bedövning och sen sa det plopp och så var det klart. Gissa om jag var förvånad över att det gått så fort.

Hur som helst så är jag nu lite smått skräckslagen över att jag ska ha så många hål igen och att det ska finnas fler visdomständer som behöver dras ut. Jag har i och försig varit jätteduktig med tandtråd och floursköljning men det är ju inga garantier och jag har ju varit gravid igen, vilket tydligen inte är till gangn för mina tänder.

Nåväl, jag är ju tvungen att gå dit i alla fall antar jag. Jag kan ju inte gå omkring med en massa hål i tänderna, om jag nu har det.

Önska mig lycka till.

3 kommentarer:

Vanja sa...

LYCKA TILL!! Tänk på hur skönt det kommer att vara efteråt, när tänderna är utdragna och du slipper alla tandkrämskostnader ;)

Johanna sa...

Stackars dig, så jobbigt du haft det. Håller tummarna denna gången, hoppas tandtrollen hållit sig borta!

Cecilia sa...

Huga! Jag är oändligt glad att jag inte har anlag för visdomständer, jag slapp dem helt!

Jag skänker dig både en och två tankar!! Kraaaaaaaaaam

Gadgeten innehöll ett fel