måndag, december 18, 2006

Julen är en härlig tid...

Att julen är härlig, det tycker många. Jag tycker det oftast men inte i år.

Vi ska vara hemma hos oss i jul, och nu är det så här: Min kära mor är gift med en alkoholist. Han har antabus inopererat (påstår han) men lyckas ändå vara full emellanåt. När han är full förvandlas han till en tickande bomb. Man måste tassa på tå runt honom för att inte råka säga något som han går i gång på. Skitjobbigt.

Vi har haft våra duster, han och jag, och jag är mycket väl medveten om att jag inte är en av hans favoritmänniskor. Nu i höst har vi haft ett riktig ordentligt gräl som vi inte riktigt har kunnat hämta oss i från.

I helgen var mamma och han barnvakt åt våra juveler när vi skulle på julfest. Både jag och sambon var övertygade om att han var full när de kom, han betedde sig precis som han brukar göra då. Eftersom mamma var nykter så lät vi det passera och åkte ändå, fast det kändes lite kymigt. (Mamma är alltid nykter vill jag tillägga)

Efteråt hade vi ett samtal jag och sambon, där vi enades om att vi inte ville att de skulle komma hem till oss på julafton om det nu vore så att han hade druckit då. Med andra ord blev jag tvungen att ta ett snack med mamma. Idag så ringde jag henne och frågade om han hade varit full i helgen. Mamma sa att hon faktiskt inte trodde det men att hon precis som vi hade misstänkt det då precis när de hade kommit hem till oss - han hade verkligen betett sig märkligt. Han hade dock inte verkat påverkad under resten av kvällen utan betett sig helt normalt. Det har ju inte vi någon uppfattning om eftersom vi inte var där då.

Jag väljer att tro min mamma den här gången men jag sa också till henne att vi inte vill att han ska komma om han är full på julafton och det lovade hon.

Det var skitjobbigt att säga de här sakerna til mamma, men samtidigt är det väl inte meningen att alla andra ska behöva tassa på tå bara för att en person inte kan uppföra sig när han dricker? Nu efteråt känns det i alla fall bättre men jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på julafton, för tänk om de kommer och han är full i alla fall. Då kommer sambon att kasta ut honom och då kommer allt bli jättejobbigt.

Jag vill inte att det här ska bli något som går ut över mina barn. Sonen är ju bara 4½ och vet inte om att mammas man har problem med spriten. Hur ska man kunna förklara något sådant för honom, han är alldeles för liten för att begripa det.

Jag vet inte, jag kanske sitter här och gör en höna av en fjäder, men det känns skitjobbigt och jag kan inte riktigt sluta tänka på det.

Meningen är att mamma och mannen, pappa och min storasyster med barn ska komma hem till oss på jul men jag har lust att bara ringa alla och säga att det är inställt alltihop. Men jag kan inte det. Dels kan jag inte förklara det för barnen som kommer bli jättebesvikna och dels så kommer det starta ett jäkla rabalder från mammas gubbe.

Fy vad jobbigt allting är.

2 kommentarer:

Cecilia sa...

Du, jag förstår dig. Min faster hade samma problem som din mammas man. Dessvärre så avled hon av sitt missbruk.

Jag tycker att ni gör helt rätt som sätter gränser och står på er. Människor med den här problematiken har en tendens att ta över hela sin omgivning. När de är mitt i sitt missbruk så är de oerhört själviska och krävande. Din mamma har valt att leva med den här mannen, en person som ni andra har fått på köpet. Det betyder inte att du, eller nån annan i din familj, ska behöva acceptera vad som helst. Så, stå på er och försök släppa tanken på det just nu. Kramar....

En brasse-mammas tankar sa...

Jag hoppas hoppas att han tar det på allvar och håller sig nykter. Lycka till!

Gadgeten innehöll ett fel