Till att börja med när jag kom ned till stationen där vi skulle bli upplockade så står det ett gäng karlar från utlandet och väntar. Alla har skägg, alla har skinnjacka, alla röker och ingen pratar svenska. Brevid står lilla jag. Jag kände mig en aning felplacerad.
Sen ska vi hoppa in i bilen och då är vi plötsligt en mer än vad bilen har plats för. Äh, ni kan tränga ihop er sa chauffören, vi ska inte så långt. Och sen körde han.
Det visade sig att den övertalige skulle av efter en bit men då när han klev av tyckte inte chauffören att det var nån idé att de som trängdes i bak skulle få flytta fram så alla fick en egen plats med bälte och stol, för det var, som han sa, så kort bit kvar och ingen lär ramla ut.
Men hallå liksom!!! Hur resonerar karln? I synnerhet när han jobbar åt ett företag som utför riskutbildningar åt vägverket. Jag blev paff.
Egentligen borde man väl anmäla det till någon, men vem? Extra fel kändes det när man sen skulle se en film om vikten av att använda bilbälte. Lev som du lär kan man tycka...
Nå väl. Det gick jättebra för mig på halkan. Jag var bäst. Jag kunde hantera de flesta situationer och fick beröm av instruktören. De andra karlarna var inte lika bra. Åt dem bara suckade instruktören. Han tom tog sig tid att visa dem tekniken, för de begrep bara inte. Efteråt sade en av killarna till mig att det måste ha berott på att min bil var så ny och att han var så gammal. Jo men visst, så var det säkert...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar