Saknade dig där vid bordet. Du som alltid var först fram till fikat på alla kalas. Nu var din stol tom.
Saknade dig där i soffan, där du alltid satte dig efter fikat för att ta igen dig en stund. Nu var det någon annan som satt på din plats.
Saknade dina glasögon på bordet och dina karameller i skålen. Det blir annorlunda nu. Inget är som förut.
Det blir tomt efter dig morfar. Bara så att du vet.
5 kommentarer:
Beklagar verkligen sorgen. Det är tufft att mista farföräldrarna. Det är så förknippade med en massa mysiga "mormor, morfar, farmor och farfar" grejjer.
Ser på min son hur han älskar sin mormor, och minns min mormor och farmors pannkakor, tågresor...
kramar/S
re stefan: Tack.
Åh, den där känslan sitter i här också...mest efter pappa och morfar som gick bort för två år sen. Jag minns särskilt dotterns första födelsedag efter pappas bortgång. Storebror rusade fram till farfar och satte sig i hans knä. Det gjorde ONT - det var ju fel person...(men ändå inte...)
Åh vad jag känner igen mig i den känslan, förlorade min morfar i oktober och kan fortfarande inte riktigt förstå att jag inte kommer få se honom igen...han har ju liksom alltid funnits där.
Cecilia och Anette: Det är förlamande nästan att tänka på det. Samtidigt är jag glad att det gick så sanbbt och att han slapp lida och ligga som ett kolli. Det var hans stora skräck. Det är dubbelt.
Skicka en kommentar