Kalabalik

I dag hade vi kvällsmöte på jobbet. Den nya organisationen inför hösten skulle gås igenom. Det hade ryktats och viskats om stora förändringar. Spännande värre tyckte intrigmakerskan dvs undertecknad och mös såklart. Förväntade mig stort rabalder och kalabalik av högsta slag när mina arbetskollegor skulle börja protestera högjutt inför förändringarna.

Tji fick jag, kan man säga. Ingen sa ett ord. Inga protester, ingen kalabalik, ingenting. Snacka om besvikelse. Jag hade förväntat mig tårar och elände men möttes av inget annat än tystnad. Skittrist. Enbart vid ett enda tillfälle under mötet blev folk upprörda och pratade i mun på varandra och det var när vi talade om alla tallrikar och muggar och bestick som underligt nog försvinner från matvagnarna varje dag. Då minsann fick folk mål i munnen och kunde knappt sluta pladdra, vad är det för folk man jobbar med egentligen???