deppig

Sitter här i fåtöljen och känner mig inte alls glad. Allt som hänt och inte hänt för den delen den senaste tiden bara hopar sig inom mig och jag vill bara gråta. Känner mig helt hjälplös och mensingslös och onödig på nåt vis. Kan ju inte göra någonting. Kan bara sitta här i min fåtölj och titta på allt kaos runt omkring mig och inse att det nog inte går att städa i dag heller. Det är ingen dans på rosor att vara sjukskriven. Dessutom hinner man tänka på en massa saker som man inte borde tänka på. Om jag ändå var hemma av egen fri vilja så kunde jag ju ägna dagarna åt att sortera alla skåp och lådor, städa i tvättstugan, moppa under bordet, rensa barnkläder, slänga gammalt skit vi inte längre använder och allt sånt där. Nu får jag ju ont bara jag tänker tanken ens. Det enda jag duger till är att bli hooked på de dåliga tv-såporna de visar på tv. Det och att sitta och smida romantiska planer på vad jag och sambon ska hitta på. Och hur underbart roligt det ska bli när ungarna kommer hem för då ska vi busa leka och mysa. Sen kommer ungarna hem och jag orkar ingenting och de bara skriker och gapar och kräver stimulering och allt jag planerat för mig och sambon bara rinner ut i sanden tillsammans med allt tålamod som jag inbillat mig att jag hade under dagen. Verkligheten är inte sådär romantisk som den är i såporna tydligen. Man kan lätt lura sig själv där tydligen när man blir besatt av såpor. Där ser man.