En lärare har dött på sonens skola i helgen. Jag har aldrig träffat honom, känner honom inte till varken utseende eller namn. Ändå höll jag på att börja gråta när jag skulle berätta för sonen varför flaggan hängde på halv stång. Det var som om själva flaggan var utlösande. Sonen brydde sig inte alls, han hade heller ingen aning om vem det var, men jag blev otroligt rörd och gråtmild. Ska jag skylla det på hormonerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar