Igår var ju jag på KS för att diskutera min kommande förlossning. Jag gick dit i säker förvissning om att jag ville och skulle ha snitt, no matter what. Men nu är jag inte lika övertygad längre...
Läkaren sa inte på något vis nej, hon menade att det var mitt beslut men hon gav mig en hel del att tänka på.
Enligt henne finns det inget som tyder på att det skulle gå åt skogen den här gången och hon tog upp alla komplikationer som kan ske vid snitt. De har jag iofs varit medveten om hela tiden. Hon visade journaler över mina båda tidigare förlossningar och förklarade så gott hon kunde vad som hänt och varför det skett och varför det troligen inte kommer att bli så igen. Sen skickade hon hem oss för att fundera och så skulle hon ringa den 17/12 och höra vad vi bestämt oss för.
Och det är just det. Hur sjutton ska jag göra? Om jag gör en för och emot lista så finns det betydligt fler punkter på emotlistan men frågan är om de väger tyngre än de få på förlistan.
Nackdelarna är många som sagt, Dels kan man blöda jättemycket, det finns risk att de skär fel och skadar tarmen eller blåsan eller ännu värre barnet och det måste man sen reparera. Jag kommer att vara tvungen att ligga kvar flera dagar på delad sal. Jag kommer ha ont länge efteråt och inte kunna lyfta. Fostervattnet pressas inte ut ur barnets lungor som det ska och det kan i sig leda till komplikationer för barnet och en hel massa annat.
Fördelarna är väl att det känns lite säkrare, jag kan planera in ett exakt datum, jag vet vad jag har att vänta mig, det som är bestämt är det som sker, det blir inte plötsligt akutändrat pga omständigheter. Jag kommer att få mer själsfrid och inbilla mig att jag vet mer säkert.
Nackdelarna med vanlig förlossning är att det gör ont och jag kan inte veta säkert om det ens kommer att gå vägen; det finns risk för både sugklocka och akutsnitt. Jag är rädd att det ska sluta i katastrof som det höll på att göra förra gången. Fördelarna där är att konvalecensen blir kortare, jag har inte lika ont efteråt, jag slipper ligga kvar i flera dagar och jag får inga restriktioner på hur tungt man får lyfta. Det är bättre för min familj eftersom jag kommer att funka bättre efteråt.
Hur jag än vrider och vänder på det så känns det som pest eller kolera och jag kan inte betsämma mig. Tur att jag har flera dagar på mig. Jag ska ringa mamma och min barnmorska och höra vad de tycker. Min man tycker egentligen ingenting säger han utan anser att det är upp till mig och det är ju inte mycket till hjälp. Pust vad jobbigt det blev. Jag hade faktiskt mer eller mindre väntat mig att de skulle säga att snitt faktiskt var att föredra men nu sa hon inte så utan snarare tvärtom.
Jävlar
uppdatering: Har fått en tid hos barnmorskan på måndag kl 14. Då ska vi diskutera det hela lite närmare och jag hoppas att hon kan hjälpa mig i mitt beslut.
3 kommentarer:
Usch vad jobbigt att behöva bestämma sig för sånt! Själv är jag dörädd för en normal förlossning eftersom det verkar vara smärtsamt och man får massa skador efteråt som typ hemorrojder och framfall, inkontinens från både urinblåsan och tarmen. Min mamma har gjort bådadelarna, visserligen blev det ett akut kjejsarsnitt på mig eftersom jag fick syrebrist, men hon säger trots detta att det var bättre än att föda vanligt. Är det dessutom planerat så kan de i lugn och ro stoppa tillbaka allt på rätt plats istället för att slafsa och hafsa! Om jag vore dig skulle jag nog luta åt kjejsarsnitt, lita på vad din magkänsla säger - den är bäst att lyssna på! Beträffande alla komplikationer som kan uppstå med snitt så är det bara läkarens skyldighet att upplysa om dom, de är inte särskillt vanliga eller så - jag har aldrig hört att någon snittat barnet av misstag eller skurit i tarmen på mamman. Jag önskar dig lycka till med besultet, hur det än blir blir det bra - ut ska ju ungen *hihi*
ja jag vet inte alls jag. Jag måste dock säga att jag mådde bättre efter min vanliga förlossning än jag gjorde efter akutsnittet, därför är det svårt att bestämma sig.
Hej!
Förstår dina kval. Kan bara berätta utifrån min sysyter som fick sitt första barn, nu 5 år, på vanligt vis. Hon gick sönder så mkt man kan och har fortfarande problem att hålla avföring. Har dock efter detta genomgått två kejsarsnitt, planerat och efteråt mått som en prinsessa. Har stannat kvar två nätter och sen åkt hem, och det är ju trots allt ovanligt med komplikationer i samband med snitt. Vad du än beslutar önskar jag lycka till!
Skicka en kommentar