sorgligt

Varje år så här i juletid kommer jag att tänka på en gammal pojkvän till min lillasyster. Han hade det inte helt lätt när han växte upp och vid nåt tillfälle berättade han för min syster om en jul som han aldrig glömmer. De hade samlats halva släkten på julafton, hans föräldrar var skilda, och hade paketutdelning, han var väl en sju åtta år ungefär. Det visade sig att alla, och då menar jag alla, även hans förälder hade glömt att köpa julklappar till honom. Så där satt han och tittade på när alla andra öppnade, men själv fick han ingenting.

Usch det är så hemskt. Jag mår så dåligt varje gång när jag tänker på det. Det krampar i magen och jag vill bara gråta. Hur kan man göra så?

Den julen när min syster berättat det för mig ville jag absolut ge honom en julklapp trots att jag knappt kände honom. Jag hade inte råd med så mycket men köpte i alla fall en långärmad t-shirt till honom. Han blev urglad. Jag har aldrig sett en (halv)vuxen karl bli så glad för så lite. Tänk vad en liten tanke kan glädja en annan människa.

De har ingen kontakt i dag vad jag vet, men jag tänker i alla fall på honom varje år så här i juletid. Jag hoppas att han vet det.