livsfarligt

Man borde inte släppa ut mig bland folk. Jag är en livsfara. Eller snarare, lämna mig inte ensam.

Åkte och skulle hämta barnen nyss. Kom fram till skolan när det slog mig; jag har ju potatis på spisen och skulle ju inte åka nånstans innan den var klar.

Tur att man har svärmor på andra sidan gatan som kunde gå in och ta av från spisen. Hela kastrullen var bränd i botten och på det tronade 4 st välkokta och brända potatisar. Hua, tänk om jag inte hade kommit på det, vad hade hänt då???

Min hjärna funkar inte riktigt som den ska just nu. I morse när jag var och köpte amningslinnen fick jag för mig att det var bäst om jag gick in och provade dem så att jag skulle veta om de passade eller ej. Väl i provhyttan kom jag på att jag har världens största mage och att de sannolikt inte sitter så bra på mig just nu.

Gör en massa konstiga saker hela tiden. Antar att hjärnan är programmerad på annat just nu...