Ibland är det inte skitroligt att ha barn. I bland när sjuåringen blir rabiat och beter sig som en rabiessmittad hund på stereoider, då är det inte svårt att hålla sig för garv. Då är det svårt att minnas varför man tyckte att det var en bra idé att skaffa tre.
Men så tänker man på dem som inte har något barn alls, som kämpar med alla medel de bara kan för att få ett och så hittar man i alla fall lite distans till det hela, för jag vill ju faktiskt inte byta ut dem och mitt liv. Inte för något pris i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar