Härom dagen när jag promenerade till centrum hittade jag en farbror som låg och skräpade i dikeskanten under en cykel. Jag blev givetvis tvungen att kolla varför han låg slängd där och om han var okej, för lite skumt är det allt att springa på bortkastade farbröder på det där viset. Men han hade visst bara lagt sig där en stund och var helt okej påstod han, så jag gick vidare.
Idag när jag promenerade med Anna stötte vi ihop med en annan farbror som hade problem med balansen. Mitt framför oss la han krokben för sig själv och föll ihop mot ett staket. Hans parfym luktade precis som sprit, konstigt det där. Honom fick vi lov att leda hem. Lyckligtvis bodde han precis brevid, och lyckligtvis på nedre botten för han var inte lätt som en fjäder precis. Men tacksam var han minsann. Och förvånad över att han fått hjälp.
Jo de dras till mig, gubbarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar