Nytt försök

Flera gånger den senaste tiden har jag känt ett behov av att skriva igen. Hoppas jag kan hitta tiden bara.

Det är jobbigt nu. Det är så mycket hela tiden. På jobbet är det fullt ös, det är roligt men ansträngande. Det ger upphov till en hel del frustration också för det har varit mycket frånvaro och då hinner man ju inte med det man har planerat. Vi har så stora planer och så blir det platt fall gång på gång för det inte finns folk. Det är inte kul.

På ungarnas förskola är det kaos just nu. Sen i augusti förra året när Julia började där har det nu sammanlagt slutat 6 personer. Ingen, som fanns där på hennes avdelning när hon började, är kvar. Problemet är visst föreståndaren. Personalen står inte ut med henne efter vad jag har förstått. De kan ju inte säga någonting men jag har ju ögon i skallen. Nu är i alla fall regionschefen inkopplad och han har lovat utredning och åtgärdsplaner. Hoppas det ger resultat.

Det är vansinnigt jobbigt att lämna sina älskade barn på förskolan och inte veta om man gör dem otrygga för livet eller inte. Jag vet att de har det bra för stunden, personalen som finns kvar är jättebra, men hur kommer de reagera på alla dessa avsked i det långa loppet? Kan de någonsin lita på vuxna eller vad kommer att hända? Det är väl bara att hoppas att deras uppväxt här hemma är trygg och kärleksfull nog för att trots allt ge dem en trygg grund att stå på.