skit också

Vår sista barnfria dag skulle firas med mat och drinkar inne i den stora staden tillsammans med Denise. Allt var frid och fröjd. Maten var super och rosévinet välkylt. Sällskapet var det inte heller nåt fel på. Kanske blev det något glas för mycket där i storstan för på vägen hem i taxin lyckas jag sumpa den lilla väskan med telefon, kontokort, körkort samt hemmanyckel.

Misstaget upptäcks rätt snart och alltihop spärras omgående men just då har jag ingen aning om vart grejerna har tagit vägen. Det kan ha försvunnit var som helst, när som helst på kvällen.

Morgonen därpå visar det sig att taxichaffören vi åkte med har ringt till Johan två gånger vid halvfemtiden. Efter några turer fram och tillbaka får vi tillslut tag på karln och det verkar som att min telefon har funnits i taxin i alla fall. Sedan har han fått en körning och dessa personer har sedan slagit väskan i huvudet på honom och blåst honom på körningen.

Med andra ord är min väska nu spårlöst borta.

Allt ska dock gå att få ersättning för via hemförsäkringen så det är lugnt. Det är ju dock hemskt surt att bli av med telefonen...

Idag fixar jag således nytt körkort och mitt nya visakort kommer i brevlådan. Johan har också varit och köpt nytt lås till dörren. Då ringer någon från Nordeakontoret i Täby. De har fått in min lilla väska innehållandes körkort och kontokortet. Telefonen är självklart borta. Nyckel glömde jag fråga om så det får vi se i morgon om den är kvar också.

Märkligt ändå, hur det kan bli. Hur hamnade den där kan man undra???