the monster within...

Hatar mig själv när det händer.

Hatar mig själv när jag brister så...

Hatar att tappa kontrollen och konceptet så kapitalt.

Det är bara mina barn som lyckas med att få mig så här. Det är bara de som kan locka fram det.

Timmar och dagar av tjat och gnäll och konstant trotsande är vad som utlöser det hela.

När jag tillslut inte orkar mer, när tålamodet tar slut och jag blir lika dan som dem. När det vuxna vettet flyger all världens väg och jag står där och skriker mig hes på dem jag älskar mest.

När jag släpper lös monstret som bor där inne.

Då hatar jag mig själv som mest...