Vardagsångest

I morgon börjar vardagen igen.

Sammanlagt 6 veckors ledigt har tagit slut. Känns långt fast kort om ni fattar. Känner mig hur som helst inte klar.

Saknar solen i Turkiet och latheten som vilade över hela vistelsen. Saknar hur inget var ett måste och allt var en njutning. Man gjorde inget man inte hade lust till.

Så borde man ha det flera gånger om året.

Men vem har råd med det?

I morgon börjar vardagen. Förskola, fritids, skola, jobb. Sova, äta, jobba, städa, fixa, dona, möten och försöka orka med lite nöjen däremellan. I en aldrig vändande spiral. Uppåt uppåt uppåt, eller kanske nedåt, jag vet inte.

Nu är det hur som helst slut.

Jag känner mig inte klar.

Ångest.