Just när jag stod där på julmarknaden och sålde kom en man ur samhällets lägre skikt förbi. Han var lite påverkad av alkohol och såg ganska sliten ut. Jag fick intrycket av att han kanske inte hade något hem men vad vet jag...
Han tittade på mina saker, lyfte upp en virkad skallra och höll den varsamt i din hand. Han sa; den här var fin. Jag skulle vilja ge den till mitt barnbarn. Vad kostar den?
-Tjugo kronor, svarade jag glatt.
- jag äger inte tjugo kronor, sa han sorgset och lade tillbaka skallran på bordet och gick.
Kvar stod jag och kände mig tom. När han var utom synhåll kom jag på att jag naturligtvis skulle ha gett den till honom.
Varför kom jag inte på det på en gång?
Jag önskade hela resterande tiden att han skulle komma tillbaka, men det gjorde han inte.
Och nu önskar jag bara att jag kunde få säga förlåt.
Förlåt min obetänksamhet. Förlåt mitt tröga sinne. Förlåt till dig, du kunde ha fått den av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar