Idag pratade jag äntligen med den pedagog på Theos avdelning som jag har mest förtroende för. Jag berättade precis hur det var och hur jag kände.
Hon tyckte precis som jag att det var dåligt. Hon skämdes. Hon har varit sjuk en tid och kan inte lastas för detta. De har rutiner för hur de brukar göra, alla barn står uppskrivna i kalendern för att inte glömmas bort. Hon förstod precis hur jag känner ur ett föräldraperspektiv och hon bad om ursäkt flera gånger.
Nu känns det bättre. Jag är nöjd över att jag pratade med henne. Jag hoppas ingen annan glöms bort nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar