När folk är otillmötesgående och oserviceinriktade och skyller på konstiga saker. Då blir jag arg.
Och går det ut över mina barn, ja då blir jag ännu argare.
Idag var en sådan dag.
Det kokade i huvudet på mig. Det formligen pös ur öronen på mig.
När jag lugnat mig ringde jag ansvariga och fick en "förklaring" som jag får acceptera även om jag aldrig kan hålla med eller förstå.
Nu efteråt är hela jag fylld av en känsla av tomhet.
Jag hatar att vara arg. Jag hatar hur det får mig att känna efteråt, när ilskan tagit slut och tomheten tar över. Jag hatar det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar