grrr grannar

Inatt har varit en natt utan dess like. Mina nyinflyttade grannar på andra sidan väggen har gjort sig hörda, skulle man kunna säga.

Vid ett flertal tillfällen under de veckor som gått sen de flyttade in har vi fått stå ut med ett rasande dunka dunka närhelst under dagen (varför kan inte alla ha samma musiksmak som jag?) Det kan man leva med så länge det pågår under dagtid, men igår så brakade hela helvetet löst.

Trött som en zombie faller jag ned på min kudde vid 23 snåret och sover gott i säkert en timme, sen väcks jag av ett avgrundsvrål utifrån följt av ett gapskratt och ytterligare några illvrål, det lugnar ned sig och jag somnar om. Då vaknar lillgumman och vill ha mat, upp och amma. Somnar om återigen för att en liiiten stund senare åter väckas av gastanden och skrik. Då ledsnar sambon, han flyyyger ur sängen och sliter upp fönstret och vrålar; HÅÅÅLLL KÄFTEN innan jag kommer och slår in den på er.

Äntligen lugnar det ned sig, i fem minuter. Sen börjar de springa och hoppa inne i lägenheten så att väggarna skallrar inne hos oss, klockan är nu uppskattningsvis två på natten. Mitt i detta sätter de dessutom på dunkadunkamusik på högsta volym.

Vid tretiden är både jag och sambon klarvakna och skitless. Efter en duns som vi inte vill veta ursprunget av hoppar sambon av ilska och stampar över till grannarna och bultar på dörren. Musiken upphör omedelbart, men ingen kommer och öppnar. Jag hör honom ropa att de ska öppna dörren men ingen kommer. Efter det blir det äntligen lugnt, men då är vi båda klarvakna och kan inte somna om. Sambon intar soffläge och glor på det som bjuds vid halvfyra tiden på natten och jag blir återigen tvungen att gå och amma. Sedan lyckas jag somna en liten stund i allafall ända till lillgumman vaknar vid 5 och tycker att livet är toppen och ska upplevas i vaket tillstånd.

Låt säga så här: Idag är vi en aning pömsiga.