sömn

Märkligt att man innan man fick barn var så beroende utav sömn. Då kunde man ju inte funka normalt om man inte fick 8 timmars sömn i ett sträck på en natt. Nu är man ju lycklig om man lyckas sova en timme i sträck. Visst i början var man ju lite mosig men nu går det ju himla bra tycker jag.

Vad gör det att man glömmer viktiga möten eller att man ställer mjölken i skafferiet eller skrapar av resterna i diskmaskinen och lägger disken i sopkorgen. Vad gör det att den förut alltid lika välorganiserade Caroline plötsligt har bytts ut till ett lallande pucko som knappt kan få ur sig en begriplig mening.

Nä vad gör egentligen det? Jag har ju mina två älskade barn. De är hela och rena och välmående så jag måste väl göra någonting rätt. Trött? Vad är det, det har jag glömt hur det känns att vara, men på sistone har omvärlden varit lite suddig...