tisdag, juni 20, 2006

tankar en sen kväll

Oavgjort i fotbollen Sverige - England 2-2. Det var ju trevligt, men bryr jag mig egentligen? Finns det nånting i mitt liv som blir vare sig lättare eller bättre av att det blev ett hyggligt resultat i en simpel fotbollsmatch? Nä, knappast.

Livet suger.

Jag vet att jag borde vara tacksam. Jag har mycket att glädjas över men ibland blir man bara deppig värre och faller ned i nån slags djup självömkan som är snudd på omöjlig att ta sig ur. Stackars stackars mig.

På min vanliga bloggrunda ikväll inser jag att mina vänner här på nätet som jag så flitigt besöker är för mig kompletta främlingar. När man läser deras bloggar får man för en stund en känsla av samhörighet och kamratskap och man känner sig som en i gänget. Känslan är bedräglig. Det är inte sanning. Alla är främlingar och vi vet inget om varandra även om man blottar sitt innersta i bloggen.


Gammal börjar jag bli. Nedräkning pågår för fullt nu. Det är exakt 12 dagar kvar nu. Om ynka 12 sketna dagar lämnar jag min ungdom bakom mig och äntrar det magiska talet.....tjugotio. Kan inte förmå mig att säga det ännu. Kanske kommer det en dag när det inte känns som världens undergång men just nu...nej.


Fattig som en kyrkråtta. Som föräldraledig blir man knappast rik. Lägg till det en sambo som varit sjukskriven och får en minimal sjuklön denna månad så kan man tänka sig standarden på middagarna den här månaden. Med dessa miljoner ska man då oxå bjuda nära och kära på fecke om 11 dar...Kul. Tur man har en snäll mamma.

Gnäll gnäll gnäll. Nu känns det lite bättre. Ska sussa nu, så tar vi nya tag i morgon.

3 kommentarer:

stefan sa...

men hörru...visst suger livet rätt ofta. Men det blir inte värre för att man hoppar över 30 strecket. Trust me on this. Snarare faktiskt skönare.

- inte så långt kvar till pension
- plötsligt är du yngst av alla i 30 träsket

tänk om du hade varit fotbollspelare...slut vid 24 liksom...;)

Nemo sa...

"You go wise... you go baravara"

När livet runt de trettio är som sugigast.... och jag är på väg att bli utom mig... det är det en god idé att gå inom sig och leta.

www.baravara.se

All lycka till dig....

listoplisto sa...

Med risk för att låta klyschig och få en stekpanna i huvudet så säger jag: "Bryt ihop och kom igen va?"

Du fyller 30. So what?
På allvar alltså, so what? Vad tror du ska hända? Rumpan trillar inte ner tre pinnhål över natten, du får inte djupa rynkor och du blir varken klokare eller mer dement. Du blir ett år äldre, ungefär lika dramatiskt som att gå från 23 till 24, från 36 till 37 eller 80 till 81. Hajjaru?
Varför göra det till en större grej än det är, kan jag tänka. Och ja, du är på intet vis ensam om att ha trettioårskris, men med lite perspektiv på det hela så vågar jag nästan lova att du kommer garva läppen av dig åt detta om några år... ;-)

Gadgeten innehöll ett fel