Har haft en överjävlig natt. Det började med en helveteskväll där sonen körde med hela registret och allt slutade i ilska och tårar och utegångsförbud i dag. Sedan gick jag och lade mig och hann väl sova i en timme innan lillgumman vakande och ville ha mat. Jag lade tillbaka henne i sin säng och hon sov sött vidare, i en halvtimme, precis lagom länge för att jag skulle hinna slumra in. Sen var det lögn att få henne att somna om. Hon låg och gnällde i en timme innan hon slutligen somnade igen.
Jag la mig igen och hann precis somna, och så vaknade hon igen. Den här gången var hon vaken i över två timmar och jag sprang in och ut från sovrummen för att få henne att somna igen. Gunga sängen, klappa på rumpan, amma lite. Inget fungerade. Mest fick hon ligga och gnälla, men det kan ju inte jag somna till. Ibland tystnade hon och jag antar att hon sov ett par minuter, men aldrig tillräckligt länge för att jag skulle hinna somna. Halv fem gav jag upp och tog med henne ned till vardagsrummet. Hon lekte en stund och sen lyckades hon somna i vagnen. Hon sov i en timma och sen vaknade hon. Jag ruskade på vagnen och hon somnade faktiskt om. Skulle precis lägga mig på soffan när sonen kommer nedspringande för trappen, gnällande som en jag vet inte vad och börjar skrika fast, eller kanske på grund av, att jag hyssar på honom. Sen gick det inte att få henne att somna om igen. Så nu är vi vakna hela familjen och har så varit sen halv sju. Jag har sovit i exakt 1½ timme, sammanlagt. Känner mig mycket utvilad. INTE.
Jag vill inte vara mamma idag. Jag vill sova.
7 kommentarer:
Då jag själv har genomgått denna skärseld med fyra barn tänkte jag att jag kunde verka lite som sakkunnig i frågan.
Är det värt att plåga sig själv till den yttersta randen? Vad är det som gör att man står ut med något som man aldrig skulle acceptera från andra?
Vissa individer i detta avlånga land skulle säga att det beror på att det är ens egna barn och att man vårdar dem in till döden, och det är nog nära att en del föräldrar dör på kuppen, åtminstone vissa vitala delar av dem.
Nä-he-ni, säger jag. Det beror enkom på ren och skär dumhet och gruppåverkan från det övriga samhället. Det skall bara vara ett helvete att vara förälder, så är det bra med det.
Sickna dumheter, säger jag.
Lösningen heter istället att man skall sälja alla sina barn som inte uppfyller ens förväntningar. Det är bara till att sätta in en annons på eBay:
Säljes:
Fin liten blond pojke, 23 månader, med ariska föräldrar (eller vad det nu är för föräldrar). Medicinskt fullt frisk med körjournal och alla servicetillfällen mycket väl dokumenterade. Alla kvitton är sparade och kan uppvisas om så önskas. Utropspris 1:- eller slå till och köp direkt för 120 000:-. Leverans sker med DHL över hela världen komplett med alla papper. Observera att vår interna policy inte medger återköp och alla produkter skall var fullt betalda före levererans.
Allt man behöver göra är att tidigt bryta de emotionella banden med sina barn. Sopa empatin under mattan och titta ut alla nya prylar man skall köpa till sitt barnfria hem. Det nya lyckliga hemmet med sovmorgon och allt det där, du minns väl?
Mickey X löser alla dina problem.
har god lust att följa ditt exempel idag faktiskt. ska tänka på saken. Hon är rät billig idag faktiskt. Sonen oxå.
Nej, nej, besinna dig!
Dumpa inte marknaden bara för att du är trött. Det gäller att få ut så mycket som möjligt vid varje affärstransaktion.
Uj uj, det där låter som en mardröm.
Såna berättelser är världens bästa preventivmedel för oss som inte har barn än ;)
Men sen så berättas en söt story och då är man 'fast' igen.. =)
Dom flesta stories man hör om barn är dom jobbiga grejerna. "Å han spydde hela natten" eller "Lilla Lisa har haft kolik i en evighet"... Det är sällan man hör BRA grejer... Frågar mig åter, VAD ska man ha dom till??? Fattar inte.
sixesandsevens: Jag har massor av sockersöta stories om du vill höra. Ska kanske svänga ihop en liten kavalkad.... Barnen är ändå ljuset i mitt liv, även om det inte alltid låter så.
Menar inte att du lät gnällig eller så... :)
//Mästergnällaren
Skicka en kommentar