onsdag, oktober 11, 2006

Hata hata hösten

Jag hatar hösten. Åtminstone den gråa, mulna regntunga hösten. Den soliga hösten med löv i skimrande färger är helt okej. Jag hatar förresten gråa regntunga dagar på vintern också och sommaren med för den delen, och våren också när jag tänker efter... Ja okej, jag avskyr dåligt väder kan man kanske säga i stället. Men, men. Det jag skulle komma till är att sådan här dagar som idag, när himlen är blygrå och hela världen liksom har svepts in i ett disigt grått täcke, då känns livet bara pest.

Allt började med att jag såg mig själv i spegeln i morse. Hualigen vilken hemsk syn. När blev jag sån där? Att min sambo överhuvudtaget orkar titta på mig kändes som ett under i det ögonblicket. Efter den chocken skulle jag klä på mig. Självklart har jag ingenting att sätta på mig. Allt sitter illa eller luktar pyton. Det finns inte mycket som passar på den oformliga massa som är min kropp. Några kilos övervikt och allt ska prompt sätta sig på magen. Varför kan inte jag få kvinnliga former med runda höfter och putrumpa i stället när jag lägger på mig? Varför ska allt sätta sig precis runt magen för? Orättvist.

Allt känns bara pest. Efter att jag lämnat stora killen på förskolan tog jag lillgumman och promenerade ned till öppna förskolan en stund. På vägen dit höll jag nästan på att börja gråta, så nere var jag. Hur kan man plötsligt bara känna sig så ful? Igår kände jag mig ju helt okej, blev jag ful över natten eller?

Det blir ofta så här när det är höst. Särskilt när det är dåligt väder. Hatar hösten.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan inte tänka mig att du är ful.
Du var nog bara lite skumögd just då.

Lilla Jag sa...

Inte då. Men jag förstår dig samtidigt. Är lite i samma sits, och igår var jag sååå säker på att jag mest såg ut som en stor fet blobb tills jag tog på mig mina lågt skurna byxor..och de passade?! Eh..va?