alltså jag

Jag är så himla duktig. På sistone har jag börjat röra på fläsket. Det var verkligen i grevens tid som man brukar säga. Varför säger man så? Vad har en greve med mitt fläsk att göra? Hur som helst så har jag alltså börjat motionera. Jag inte bara powerwalkar som det så modernt kallas numera när man går en promenad i vansinnigt tempo utan jag har även börjat jogga. Det ni.

Det sistnämnda måste verkligen vara en syn för gudar. Tänk er mig och mina boppar som klunsar runt i ett motionsspår flåsandes och svettandes. Högröd i fejan av ansträngningen och då har jag inte ens kommit hundra meter... Jobbigt är det ska ni veta för på sistone har mina stackars boppar blivit en smula förstorade och uttänjda och behöver rullas in i tvångströja innan man kan ge sig ut i spåret och motionera med dem. (Det kan tydligen bli så när man ammar.) Innan jag köpte tvångströjan till bopparna hade jag en vanlig bh typ icakasse med snöre och det hjälpte då rakt inte. Då var jag tvungen att stötta tuttsen underifrån med knytnävarna medan jag sprang. Eller sprang och sprang...Det är väl att ta i kanske. I början kan man inte säga att jag sprang, mera...jag vet inte, klunsa är ett bra ord det är det.

Nu mera när jag är en trogen joggare (jag har ju trots allt gjort det säkert fem gånger) kan mer säga att jag springer, det går ganska fort att bli bättre. Innan ni vet ordet av kommer jag susa förbi alla andra som gett sig ut i spåret. De kommer inte veta vad som flög förbi, så fort kommer det att gå.

Fan vad bra jag är.