Livet är så skört så skört

Fick ett sms från Johan idag.

"en kille föll 4 meter och landade på skallen. Oklart om han överlevde."

Hjärtat snördes ihop. Magen krampade. Svetten kröp fram i pannan. Tårar som hotade att rinna fram.

Fastän jag visste att det inte var Johan, han var ju den som skrivit sms´et så fick jag panik för en stund.

Det kunde ju varit han. Han är ju så högt uppe så ofta. Och så ofta troligtvis fullkomligt oskyddad. Det hade ju kunnat vara han.

Oftast går det bra att inte tänka på hur farligt han måste ha det där uppe.

Oftast.

Fast inte idag.

Var rädd om varandra, och glöm inte att berätta för dem du älskar att du gör just det. Älskar dem. Plötsligt kan det vara försent. Man kan aldrig veta.

Livet är så skört så skört.