Änglar, finns de?

När farmor låg och väntade på att få somna in satte sig en liten sädesärla på hennes fönsterbräda och tittade in. 

Jag är övertygad om att det var farfar som kom för att hämta sin älskade.

 

Sen den dagen har det ofta dykt upp en sädesärla i min närhet när helst jag mår dåligt. Det har känts fint. Lite som tröst. Jag har tänkt att det var farfar eller farmor. 

Sen de sista dagarna med pappa har det hänt varje dag. Bara några dagar innan han dog satt det två stycken på mitt tak och pratade med varann. 

Och idag, på väg hem, fick jag sällskap. Den hoppade framför mig i säkert hundra meter. Mitt inre fylldes av ett obegripligt lugn. 

Inbillning? 

Jag vet inte. 

Men det känns tryggt.