fredagsmys

Nu är klockan snart fem.

Nu är det väl ok att dricka vin?

hihi

Maken har åkt en sväng med hojen.

Jag ser becksvarta moln på himlen nu...

Hi hi

Undrar om han är blöt när han kommer hem...

minns du?

En flicka på min förskola gick förut på samma förskola och avdelning som min dotter.

Igår frågade hon mig:

- Kommer du ihåg att du är Julias mamma?

Eeeeh, ja, det minns jag faktiskt...

endera dagen

Endera dagen kommer jag kanske att skriva ett inlägg om hur besviken jag är och varför. Men inte idag.

Inte idag.

Inte idag, men mest troligt en annan dag.

Eller inte.

ledsen

Jag är så jävla ledsen...

arg

jag är så jävla arg!!!

skit

När livet är skit gör man bäst i att att en paus.

Tror det är bäst att jag tar en nu.

...

Jag hade en.

Nu har jag ingen.

Ingen träning

Den här veckan har det inte blivit någon träning alls.

Känner mig så hängig att jag inte orkar ens den kortaste promenad.

Får ta igen det när jag känner mig bättre igen.

Skickat från min iPhone

Det bästa

Det bästa med onsdagar är att det kan vara en Elda-dag.

Det är det idag.

Elda har varit här och städat och allt är skinande rent.

Jag älskar't!!!

Skickat från min iPhone

status

Glömde veckans status i går.

+0.3 kg

Illa! Antar att dagens kanelbullefrosseri inte direkt hjälper till heller...

Skärpning nu!

frosseri

har ätit kanske 15 stycken sådan här idag. . .

det bästa...

Det bästa med att gå på bröllop är att man blir så nykär i sin egen man.

Jag älskar dig Johan Sandberg!

Jonas och Kristin 110820

Det här inlägget har ingen plats i den här bloggen längre

...

En stund där kändes det ju absolut nödvändigt men nu efteråt är jag inte lika övertygad...

Att man ska vara så karaktärslös...

Sjuk

Två veckor på arbetet. Nu ont i halsen, svid i näsan, huvudvärk, allmänt hängig. Blä!

Skickat från min iPhone

I allra värsta fall kan man ju äta blockchoklad.

I allra värsta fall kan man ju äta blockchoklad.

Det här är värsta fall!

Skickat från min iPhone

Vänskap

Det här inlägget har ingen plats här längre...

Eh va?

Vi var och handlade i går. Lite lagom trötta och bakfulla efter helgens strapatser. Maken står och ska väga gurka. Han letar och letar på vågen medan han upprepar för sig själv
- Mouuwroouut. . . moouuwroouut. . . (morot)
- Du vet att det där är gurka?
- ?!!!

Det är min make det...

Bröllop

I dag är det bröllop.

Synd bara att det regnar.

Lördagsfrukost

Abstinens

Jag och maken har börjat kolla på serien Californication. Snart klar med andra säsongen. Har inte kunnat se på några dagar eftersom maken jobbar.

Har abstinens...

tack svärmor

6 km powerwalk med stavar.

Tack svärmor för barnvakten.

Men ååhhh

När ska det gå över egentligen, detta sötsug?

Man blir ju galen. Det enda jag kan tänka på är sötsaker. Sinnessjukt ju.

Men jag lyckades stå emot äppelkakan på fikarasten i alla fall.

Duktig tjej.

min älskling och arbetet

Johan är och jobbar.

De tar ned Kistakranen.

Den är jättehög.

out of time...

- Kommer Simon tillbaka i dag undrade kollegan.
- Nej, svarade jag, han kommer nästa vecka. Och tänkte på tisdag v 33.

Det är idag.

- Är det här din första jobbvecka, frågade en förälder igår.
- Ja, svarade jag, jag började i måndags.
- Förra veckan eller, det är ju måndag idag.
- Ja ha?! Ja just det...

Jag har torsdag i dag. Torsdag förra veckan. Känner mig snuvad på helgen...

smärtan

Tänk er smärtan i den här...

Och så smärtan i mammans själ...

Lillpluttan

Sitter i jätteviktigt möte på jobbet då jag blir kallad från barnens förskola. Julia har klämt tummen och måste åka till akuten.

Det ser riktigt illa ut. Den har liksom spruckit och ur såret hänger som en stor knöl av blodigt kött. Nageln har dock klarat sig så det verkar mest vara en köttskada. Tummen är alldeles svullen.

De förbereder för att sy men det blir aldrig riktigt bedövat och då det är svårt att få ihop sårkanterna då det är så mycket kött i vägen i alla fall, väljer de att tejpa ihop såret.

Julia har jätteont men är väldigt tapper och ligger precis stilla hela tiden.

Stackars min lilla plutt. Jag är så stolt över dig. Jag älskar dig!

Nu har vi konvalecenstid här hemma med hyrfilm och McDonalds innan vi hämtar de andra ligisterna. Lite ska man väl få bli ompysslad!

inskolning

Det blev visst lite för länge ledigt för lillkillen. Varje kväll sen vi började efter semestern vaknar han och gråter och kan inte komma till ro. Precis som vid inskolningen.

trög

Hela kvällen har jag muttrat över hur gott det vore med ett äpple och hur synd det är att vi inte har några hemma.

Nu först, lagom till sovdags, åker han och handlar. Är han trög på något vis eller?

Blödig

På lördag gifter sig finaste Jonas och Kristin. Ser fram emot bröllopet jättemycket.

Så pass mycket att jag redan har börjat böla lite smått. Fick tårar i ögonen när jag tänkte på det på promenaden nyss.

Bådar ju gott inför vigselakten...

Bäst jag packar ned extra smink.

status

- 1, 3 kg den här veckan.

väntar med spänning...

I morgon väntas invägning igen. Matransonering och godisstopp och ca 6 km per dag 4 av sju dagar denna veckan hoppas jag har gett resultat.

Bara inte dajmgodisarna i går försörde alltsammans.

Återstår att se...

Sommaren i bilder Stockholm - Österbotten - Älvsbyn - Stockholm

Solen går upp över värtahamnen.

Här kommer båten

Öl i solen på akterdäck

Åka traktor i Finland är livet tycker Theo

Kyrka i Larsmo

Vackert i Finland

Baddax i Esse å

Bosund

Med en kyckling på magen hemma hos Tina i Älvsbyn

Storforsen

svensexa

Johan är på svensexa för min bästa killkompis som gifter sig på lördag.

Jag är avundsjuk.

Jag vill också vara med.

karaktär smaraktär

Har man en påse dajm hemma så måste man tydligen äta upp den. Åtminstone om man får gå efter resutlatet av min inre kamp idag när jag hittade påsen i skafferilådan.

Om jag ändå bara hade ätit ett par stycken så hade det väl varit okej, men nej då, jag måste nödvändigtvis trycka i mig hela påsen på en gång. Och sen, när jag ändå hade förstört alltihop, kunde jag ju lika gärna trycka i mig de sista bitarna i Julias godisskål också... Kändes helt logiskt.

Så var det med det godisstoppet.

Måste kanske ut och springa i morgon...

logik

Styret är för högt ner. Du måste sänka upp det pappa! (Julia 5 år)

lika som bär

Wille satt och tittade på någon ungdomsserie på tv. Den handlade om två killar, en svart och en vit. De var tydligen bröder och de hade samma pappa...

Jag blev lite fundersam varpå följande dialog utspelar sig mellan mig och Wille:

- Är de bröder?
- Ja!
-Men har de olika mammor eller?
- Det vet jag inte.
- Men de måste de ju ha.
- Nej de är ju tvillingar.
- Det går ju inte. Den ena är ju mörk och den andra vit.
- Ahme, såå stor skillnad är det ju inte...

Vaddå inte bry sig liksom....

Helgen i bilder

En bra helg...

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun, säger de, experterna. Upp före tuppen i morgon bitti. Kl 4 ringer uret för väckning. Hua.

Skulle behöva gå och sussa men har ingen ro i kroppen.

Skickat från min iPhone

Så smart

Får med text oxå! Jag är ju bara för smart!

Tänk att det gick att skicka foto oxå!

Åh roligt!

Åh roligt!

Äntligen fattar jag hur man mobilbloggar. Då kanske det tom kan bli några inlägg från semestern.

Nu funkar telefonen också. Livet leker.

Skickat från min iPhone

Bla bla testar

Bla bla testar

Skickat från min iPhone

Men vad fan...

Trodde jag var klar nu äntligen...

Nytt visakort. Körkortet hämtat. Telefonen hann komma. Nya lösenordet till telia likaså. Simkortet avspärrat...eller nehej. Visst inte ändå tydligen.

Morr och skit och prutt. Blir så less. Hoppas det hinner låsas upp under natten för sen ska vi ju till Finland och där finns ingen möjlighet till upplåsning.

ÅÅåååh vad trött jag blir....

älsklingar...

My prescious

Min nya älskling...

en liten sko

På motorvägen låg en liten sko.

En foppatoffel i barnstorlek.

Alldeles ensam i vägrenen.

Hur hamnade den där?

Är det ingen som saknar den?

Liseberg

Precis hemkommen från en helg i Göteborg. Man kan säga att vi gjorde Liseberg.

I dagarna två åktes det karusell och lottades för fulla muggar. Vi trotsade regnet med galonkläder och stövlar och slapp i alla fall jättelånga köer.

Ungarna var i extas och vi vuxna var väl inte helt missnöjda heller.

Men det är skönt att komma hem, inte tal om annat. Fast underbart är kort som man säger. I övermorgon drar vi till Finnlandet.

Harry Potter

Var och såg sista Harry Potter filmen idag. Den var bra. Lite sorglig faktiskt...

...

Var och hämtade min väska på Nordea Täby idag. Tjuven hade lämnat kvar nyckel, körkort visa och simkortet. Det var ju vänligt. Av nån anledning känner jag mig ändå inte nöjd...

Seger?

För försra gången sedan minstingen var ca ett halvår har han nu somnat själv i sin egen säng utan att någon behövde sitta bredvid. Han och syrran lyssnade på Pippi medan de somnade.

Måste vara någon slags seger väl? Tack Pippi!

skit också

Vår sista barnfria dag skulle firas med mat och drinkar inne i den stora staden tillsammans med Denise. Allt var frid och fröjd. Maten var super och rosévinet välkylt. Sällskapet var det inte heller nåt fel på. Kanske blev det något glas för mycket där i storstan för på vägen hem i taxin lyckas jag sumpa den lilla väskan med telefon, kontokort, körkort samt hemmanyckel.

Misstaget upptäcks rätt snart och alltihop spärras omgående men just då har jag ingen aning om vart grejerna har tagit vägen. Det kan ha försvunnit var som helst, när som helst på kvällen.

Morgonen därpå visar det sig att taxichaffören vi åkte med har ringt till Johan två gånger vid halvfemtiden. Efter några turer fram och tillbaka får vi tillslut tag på karln och det verkar som att min telefon har funnits i taxin i alla fall. Sedan har han fått en körning och dessa personer har sedan slagit väskan i huvudet på honom och blåst honom på körningen.

Med andra ord är min väska nu spårlöst borta.

Allt ska dock gå att få ersättning för via hemförsäkringen så det är lugnt. Det är ju dock hemskt surt att bli av med telefonen...

Idag fixar jag således nytt körkort och mitt nya visakort kommer i brevlådan. Johan har också varit och köpt nytt lås till dörren. Då ringer någon från Nordeakontoret i Täby. De har fått in min lilla väska innehållandes körkort och kontokortet. Telefonen är självklart borta. Nyckel glömde jag fråga om så det får vi se i morgon om den är kvar också.

Märkligt ändå, hur det kan bli. Hur hamnade den där kan man undra???

det bästa

Det bästa med att vara barnfri är att det är så städat hela tiden...

Aj aj aj

Var hos naprapaten idag. Kände mig mycket bättre så jag tyckte det var lite pinsamt att uppta hans tid. Var osäker på om han ens skulle känna var jag hade problemområden. Frågade lite fint om han kunde känna var problemen satt och han utbrast; JA!!! Mina sätesmuskler var helt hopkrampade och han var tvungen att massera upp dem för att ens kunna börja åtgärda låsningen. Han förökte sedan lossa på min helt spända ljumskmuskel och kunde inte riktigt fatta ett den var så spänd som den var, den ville aldrig ge med sig. Tydligen har jag vant mig så vid smärtan att jag inte ens märker själv hur spänd jag är...

Men värst, det var ju ändå när han skulle flytta tillbaka allt på rätt sätt. När han vek i hop mig som en liten papperstuss och knäckte till så att det lät som om hela ryggraden gått i småbitar. För att inte tala om nacken. Trodde han slitit av hela huvudet om man fick tro på knastret. Hualigen.

Men bättre är det, det måste jag säga. Inte borta, men betydligt bättre. Ska dit på fredag igen och ta bort det sista spänningarna.

Bortsett från att han var sjukt snygg är det ju inte direkt något jag ser fram emot kan jag säga...

jordgubbspaj

mol allena

Äldsta är skickad med flygplan till moster i Malmö och de två yngsta får terrorisera mormor på landet i en vecka.

En vecka då vi ska jobba.

En vecka av ensamma lugna morgnar med frukost i stillhet.

En vecka med lägg dig direkt på soffan om du vill när du kommer hem utan att passera gå.

En vecka med slipp plocka upp en miljon trehundratolv leksaker varje kväll.

En vecka med ät bruschetta till middag varje dag om du vill.

En vecka med se vad du vill på TV´n eller läs fyra rader i en bok utan att bli störd en enda gång.

En vecka med gör vad du vill, gör inget du inte har lust med.

Gud så skönt det är.

Fast ändå - jag saknar dem. Det gör jag. Fast det är ju det som är det fina i kråksången. Att vi får tillfälle att sakna varandra. Att man får känna att man gör det trots att man vet att man så fort de kommit hem igen kommer att önska att de varit borta ett par dagar till. Älskade underbara monsterungar.

attans

Igår slog det till. Ryggskottet. Aj denna smärta. Innan hade jag bara haft ont när jag böjde mig, inte annars men nu... Nu var smärtan konstant. Så att man ville gråta bara av att andas. fy bubblan.

Tur att man hade spanienpiller hemma. Dvs monstervoltaren. Fanns inte ens att hitta i Fass. Kanske lite starka då? Blev super med lite alvedon till, lite vetekudde och lite sömn. Nästan som nu i morse. Ja om man jämför med i går i alla fall.

Det sitter fast dock och jag känner hur jag spänner mig men vet inte hur jag ska göra för att slappna av och släppa loss. Har tid hos naprapaten på onsdag. Då blir jag förhoppningsvis människa igen.

Längtar.

blä

Känner mig lite lätt illamående efter nästan ett helt paket kakor...

Smart Caroline, att sätta i dig allihopa. Jättesmart.

Det lär du ju inte ångra...

Tjufemton - my ass

Hävdar ju ensvis att åldern är tjufemton och inget annat. Inte idag dock. Idag känner jag mig inte purung direkt. Sjuttifemton skulle passa bättre.

Denna smärta!

Denna smärtan är inte av denna värld. Har så sjukt ont i ryggen. Vet inte vart jag ska ta vägen. Kan knappt böja mig, än mindre komma upp igen.

Är det åldern tro?

Underbar och älskad av alla

Underbar och älskad av alla. Så känner jag mig i dag, för att inte tala om hur jag kände mig igår. Vilken fantastisk skara av underbara människor jag omger mig med. Även de man inte träffar så ofta men vet att de är ens vänner för livet. Jag är hemskt lyckligt lottad.

Gårdagen var den mest underbara födelsedag jag någonsin haft.

Allt som hände under hela dagen var så perfekt som det bara kunnat bli. Från början till slut. Jag var helt lyrisk i går och fortfarnade i extas i morse när jag vaknade. Nu är jag lycklig men väldigt trött.

Morgonen började med nybakta frallor och presenter. Armband, halsband och mobilväska från barnen och Yasuragi på Hasseludden från Johan. Älskade systern Madeleine var också här dagen till ära och från henne och Henrik fick jag presentkort på löplabbet. Johan hintade om att det skulle komma mer senare...

Min underbara släkt var här och firade mig på eftermiddagen och när alla utom Mamma och Gösta åkt härifrån ringde det plötsligt på dörren. In kliver en vilt främmande karl. Han presenterar sig som Mats och stövlar rakt in i huset bärandes på en gitarr. Han beter sig som om han bodde här och att det var självklart att han skulle vara här. Jag fattade ingenting. Måste ha sett ut som det största frågetecknet någonsin. Johan stod brevid och såg mycket mystisk och finurlig ut. Jag viskade till mamma att; "jag tror inte det är en strippa för han har en gitarr", men jag kände mig inte helt övertygad.

Han, det vill säga Mats, gick i alla fall rakt ut på altanen och började rigga upp värsta utrustningen och då först fattade jag att Johan hade anlitat en trubadur till festen åt mig. Lyckan när jag inser vad han gjort för mig går inte att beskriva. Älskade människa.

Trubadur-Mats var helt fantastiskt duktig. Sjöng som en ängel och spelade som en gud. Och han är bara min för resten av livet. Nu bor han i min byrålåda.

Festen var så himla lyckad. Alla underbara vänner jag har som kom och förgyllde min kväll med sin blotta närvaro och superfina presenter. Jag är så lyckligt lottad och jag älskar er alla.

Det som dock gjorde allra störst intryck på mig är min älskade make och vad han faktiskt gjort för att visa mig hur mycket jag betyder för honom. Jag hoppas att han förstår och vet hur mycket jag älskar honom och hur tacksam jag är. Jag älskar dig Johan!

Tack!

stolt

Mot bättre vetande satte jag igång med projektet, baka till födelsedagskalaset, idag. Erfarenhetsmässigt vet jag ju att allt blir mycket bättre om jag bara lägger ned ambitonerna och går dit där de faktiskt jobbar med sånt där - typ kondis, men nu är jag ju inte känd för att var speciellt smart. På´t igen bara liksom...

Hittills har det bara slutat i bedrövelse när jag försökt mig på något nytt. Jag kan baka kladdkaka och paj, men där slutar mina färdigheter. Småkakor blir oftast en stor sörja över hela plåten alternativt så faller de sönder i atomer när man plockar upp dem. Kokostoppar blir brända på toppen och kladdiga under. Inte blir de toppiga heller utan liksom småkakor flyter de ut till en stor sörja. Hur de samtidigt kan bli brända på toppen och vara sörja är mig en gåta men så blir det. Ja och så där brukar det fortsätta. Det var något kalas jag bakade till där jag fick lov att slänga 4 satser direkt från plåten. Ja ni fattar...

Hur som helst. Trägen vinner eller envis är korkad eller hur de nu säger. Jag hade gett mig den på att fixa det och ingen hade för övrigt erbjudit sina tjänster till hjälp. Jag var en smula nervös men läste instruktionerna noga innan jag började (något som jag annars är rätt dålig på - läs slarvig). Tack Mickan för de mycket pedagogiska instruktionerna.

Resultatet blev en mycket (om jag får säga det sjäv) tjusig mintchokladkaka och en inte fullt lika, men ändock, tjusig vitchokladkladdkaka. Hur de smakar får vi se på lördag men de ser ju bra ut i alla fall.

Klapp på axel till mig själv!

hårresande

Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om min nya frisyr. Om jag gör i ordning håret känner jag mig rätt nöjd men jag saknar verkligen det långa håret. Jag saknar att kunna sätta upp det och få det ur vägen. Det känns konstigt att det tar slut när jag drar fingarna igenom det. Kankse behöver jag bara vänja mig en stund till. Tar väl ett tag att vänja sig av med en livslång frisyr kan jag tänka...

Klart!

Nu är det färdigt! Äntligen! Fint blev det och sonen är mycket nöjd. Alla är nöjda. Theo framför allt som nu äntligen kan säga att han också har ett rum. Han har gått omkring här och frågat - e min rum då? ett bra tag nu. Han har strålat somen sol idag tack vare det och då har jag itne ens gjort i ordning nåt hos dem. Deras rum får vänta till efter semestern. Nu orkar jag inte mer. Det tar på krafterna och det medför ju så himla mycket merarbete. Flyttar du på det måste du ju städa där och städar du där får du allt lov att flytta på den där... osv osv. Tar aldrig slut verkar det som.

renovering...

Håller på att renovera i sonens nya sovrum. Vi ska ha rokad bland sovrummen snart och först på tur är Wille att få nytt och nyrenoverat rum. Det har fallit på min lott så här har i dagarna två, spacklats och slipats och spacklats och slipats... Det tar ju aldrig slut. Precis när man tror man är klar så ser man någon ny buckla som måste spacklas och sen ska det torkas och sen ska det slipas och sen måste man visst spackla lite till och så börjar det om igen. Jag tror jag blir galen. Värst är ju att vänta på att det ska torka. Tålamod har ju aldrig varit min starka sida och det är verkligen drygt att vara tvungen att vänta när man helst bara vill jobba på. Dessutom tappar man ju arbetssugen helt när man måste vänta. Nej fram för instant-dry spackel. Finns det?

SKITUNGAR

Smolket i bägaren kom på vägen hem i går. Vi traskade lugnt hemåt i natten med två barnvagnar och så stora killen på cykeln. Wille cyklade lite före, ett par hundra meter eller så. Plötsligt ser vi hur två mopeder kommer ut från en tvärgata och stryker tätt intill Wille på cyklen. vi ser hur han stannar och hur de liksom hotar honom. Det finns ingenting vi kan göra för vi är så långt bort. Maktlösheten i det liksom...

De åker straxt vidare och vi ser Wille cykla hem. Han kommer snart springande emot oss utan cykel och han är jätteledsen. Killarna på mopederna hade tryckt upp honom mot trottoaren och gjort - sóm han sa - loosertecken mot honom.

Han blev jätterädd men hade inte sagt någonting utan bara stått och tittat på dem. Klokt det kanske.

Nu är jag så jävla förbannad. Hur kan man göra så mot en nioåring? Tycker man kanske att man är tuff då? Minns man inte alls hur det var att vara nio? Så himla länge sedan var det ju inte. Tur för de där skitungarna att jag var så långt bort för hade jag hunnit nå fram vet jag inte vad jag hade gjort.

Totalt IQ befriat beteende. Hoppas de ramlar och slår sig. Skitungar.

Midsommar

Hade fantastiskt trevligt igår. Först var vi hos svärisarna på Rådmansö och åt silllunch och dansade runt stången som sig bör på midsommar. Efter det åkte vi till Mattias och Sara som hade fest hemma hos sig. Det bjöds på lekar och god mat och trevligt sällskap. Alla var nöjda och glada och trivdes. En toppendag med andra ord.

Vad gjorde du?

Kan du gissa?

1) De e looolit spela spajtcyttel!

2) Bajsonger

3) Nackanonej

4) Bjapjan

Sandhamn och Eric med Denise?

Håll nu tummarna för att vaxholmsbolaget sätter in sena avgångar på sina båtar från Sandhamn så att jag och Denise kan åka på konserten den 7/8.

Vem som spelar? Dra en vild gissning.....

omöjligt eller bara svårt?

Eftersom jag är den bästa fröken alla barn någonsin haft känner föräldrarna stort behov av att överösa mig med sommarpresenter så här lagom till semestern. Det är jag såklart innerligen tacksam över (om än inte särskilt förvånad). Hur som helst. Vad de däremot inte tycks ha tänkt på, när de överöser mig med chokladaskar är att jag ju är tvungen att äta upp all chokladen.

Problemet, som jag ser det är att choklad är gott. Ruskigt gott och det finns ingen som helst chans i världen att jag skulle kunna bara ha den liggande i skåpet till en annan dag - ett bättre tillfälle. Som jag ser det finns det aldrig nåt bättre tillfälle att mumsa choklad på än just nu.

Slutsats: Jag kommer bli smällfet! Hur bär man sig åt för att inte äta upp den? Är det omöjligt eller bara svårt?

önskelista

Om mindre än två veckor fyller jag tjugofemton. Då måste man ju önska sig något. Men vad?

Av dem jag älskar allra mest önskar jag mig något som de själva tänkt ut och planerat och genomfört. Att någon använt sin hjärna och sitt hjärta och tänkt ut något. Vad får man tänka ut själv...

Eric i kungsan i juni 2011

Bästa Eric Gadd!

Jag och Denise

envis vinner

Sommaravslutningspicknick på barnens förskola idag. Hela dagen har solen strålat från himlen men självklart lagom till eftemiddagen rullar de in; de mörka tunga molnen.

Envis vinner dock. Om man tillräckligt envist hävdar att det inte kommer att regna så gör det inte det heller, det är jag övertygad om.

Jag anser att jag vann den här gången också. Först mot slutet kom regnet. Men då hade alla ätit klart och verkade nöjda i alla fall. En lyckad kväll med andra ord!

Till barnen

Jag önskar dig inte guld mitt barn ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv. Och stå för det du sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg. Men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikliga mått. Och vänner att lita på.

Inger Thörnqvist, Landeryd

Hittade denna fina dikten hos Heja Abbe

uti vår hage...

Julia sjunger uti vår hage ; "sjung rosor och mozzarella"....

Mina underbara normala ungar

lus i mitt hus?

På jobbet har vi hittat löss på en del av barnen. Det är i och för sig någon vecka sedan sist nu, men de imaginära lössen är på fortsatt fri fot vad det verkar. Konstant kliar det i min hårbotten. Kollegerna går runt och luskollar varandra - utan att hitta något lyckligtvis och alla är mer eller mindre halvnojjiga. Själv har jag luskammat mig varje dag i en veckas tid, utan att hitta den minsta lilla loppa. Det är ju skönt i och för sig men varför slutar det inte att klia då? Hur kan det komma sig att det så fort någon nämner ordet löss börjar klia som besatt i håret?`

Snacka inbillningssjuka.

Ska jag orka?

Jag efterfrågas som bloggare av kollegerna. Ska se vad jag kan göra åt saken. Sanningen är ju att jag saknar det emellanåt, men så finns det ingen ork när det väl kommer till kritan.

Ja ja, den som lever får se....

pipp i bilen!

(Theo har lagt chips i leksaksbilen)

magsjuka

Hej då magsjuka...

Du är inte välkommen tillbaka

Frågar du mig?

Vi ska tydligen köpa älgkött.

Hur mycket älgkött vill du ha frågar maken.

Jag?

Hur mycket älgkött, jag vill ha?

Förlåt men jag förstår inte frågan...

Nytt försök

Flera gånger den senaste tiden har jag känt ett behov av att skriva igen. Hoppas jag kan hitta tiden bara.

Det är jobbigt nu. Det är så mycket hela tiden. På jobbet är det fullt ös, det är roligt men ansträngande. Det ger upphov till en hel del frustration också för det har varit mycket frånvaro och då hinner man ju inte med det man har planerat. Vi har så stora planer och så blir det platt fall gång på gång för det inte finns folk. Det är inte kul.

På ungarnas förskola är det kaos just nu. Sen i augusti förra året när Julia började där har det nu sammanlagt slutat 6 personer. Ingen, som fanns där på hennes avdelning när hon började, är kvar. Problemet är visst föreståndaren. Personalen står inte ut med henne efter vad jag har förstått. De kan ju inte säga någonting men jag har ju ögon i skallen. Nu är i alla fall regionschefen inkopplad och han har lovat utredning och åtgärdsplaner. Hoppas det ger resultat.

Det är vansinnigt jobbigt att lämna sina älskade barn på förskolan och inte veta om man gör dem otrygga för livet eller inte. Jag vet att de har det bra för stunden, personalen som finns kvar är jättebra, men hur kommer de reagera på alla dessa avsked i det långa loppet? Kan de någonsin lita på vuxna eller vad kommer att hända? Det är väl bara att hoppas att deras uppväxt här hemma är trygg och kärleksfull nog för att trots allt ge dem en trygg grund att stå på.